Stå inte för nära kanten – Annika Mayer

Det här med debutantförfattare är läskigt. Jag gissar att det är läskigt för författaren som säkert skummar bloggar och tidningar varenda dag för att se om någon tyckt något om deras förstfödde. Men det är också läskigt för mig som läser och ska recensera. Jag är alltid lite rädd för att inte tycka om boken. Men samtidigt är det så oerhört spännande också. Att läsa något nytt, något (förhoppningsvist) fräscht, utan att egentligen ha någon aning om vad man får.

Stå inte för nära kanten är Annika Mayers debutbok. Annika är född i Bayern, uppvuxen i Gällivare och bor nu i Göteborg där hon länge jobbat i reklambranschen.  Den här boken handlar om Hanna Klein, som är född i Bayern, uppvuxen i Gällivare och bor i Göteborg och jobbar i reklambranschen. Trots likheterna är det inte en självbiografisk bok. Som Annika själv säger: ”skelettet är sant men köttet är ljug”.

Det är 1995 och Hanna är nyskild med två små barn när hon får ett jobb på Benzin, Göteborgs hetaste reklambyrå. Men innan det nya jobbet, och nya livet, börjar åker hon hem till Gällivare för att samla krafter. I Gällivare finns mamma och framför allt Kattis. Den trygga bästisen från förr. Hon som känner Hanna bättre än någon annan. Där kan Hanna vara sig själv.

Hanna har mycket funderingar efter skilsmässan. Sånt där som man funderar på när man passerat 30, fått barn och separerat. Om sina föräldrar, om sina relationer, om varför man blev som man blev. Hon hittar en bunt brev i sin mammas källare, brev som kanske kan avslöja sanningen om föräldrarnas skilsmässa. Vad var det som hände?

Tillbaka i Göteborg kastar hon sig in i arbetet. Det är mitten på nittiotalet och den där sova-över-på-jobbet-kulturen peakar. Inte alltid lätt att kombinera med livet som förälder, och inte heller lätt när hon blir passionerat förälskad i Eric. Varningsklockorna finns där men Hanna lyssnar inte.

Boken har beskrivits som en norrländsk Bridget Jones, men det håller jag inte alls med om. Bridget är betydligt mer neurotisk än Hanna, och Helen Fielding skriver rappt och med dråplig humor. Det här är mer nedtonat, mörkare.  Stå inte för nära kanten är inte en klassisk chick lit, utan det här är chick lit med svärta. Mer realism än verklighetsflykt.

Det är lätt att känna igen sig i karaktärerna. Hanna och Kattis känns äkta och deras vänskapsrelation tror jag många kan relatera till. Liksom de flesta bifigurerna i boken, vi har alla stött på dem mer eller mindre. Jag gillar det norrbottniska, miljön och dialogen, samt barndomsminnena från Tyskland. Det känns många gånger självupplevt. Jag kan däremot tycka att boken innehåller lite väl många ingredienser, personer introduceras men försvinner lika snabbt, det dras i många trådar men men allt trasslas inte upp. Å andra sidan så läser jag att det kommer en fortsättning, en till bok om Hanna, och då känns det helt plötsligt okej.

Det här är en riktigt bra debut av Annika Mayer, och jag ser fram emot att läsa hennes nästa bok.

[box type=”tick” icon=”none”]

Titel: Stå inte för nära kanten
Författare: Annika Mayer
Förlag: Hoi förlag
Utgivningsår: 2014
Finns på Bokus och Adlibris.

[/box]