Maria Nygren om ”Fjärde riket”

Just nu handlar Kulturkollos FB-cirkel om Maria Nygrens bok Fjärde riket. Diskussionerna har kretsat mycket kring makt och bokens vuxna, som totalt abdikerat. Idag berättar författaren om hur hon fick idén till boken, varför den ser ut som den gör och vad reaktionerna på den blivit. Och förresten, det är inte för sent att hänga på bokcirkeln. Den pågår för fullt ett tag till. Men nu över till Maria Nygren.

Hur fick du egentligen idén till Fjärde riket?

Allt började för drygt tio år sedan med frågan: ”hur blev Adolf – Hitler?” Jag gick på Dramatiska Institutet och min professor Harald Stjerne och författaren och historikern Peter Englund tog med sig filmklassen till Wien och München. Syftet med resan var att försöka ta reda på vem Adolf var som ung och hur han kunde bli till Tysklands fruktade diktator. Jag hittade inte något enkelt svar, men något hände. Ett frö såddes och sedan dess har jag inte kunnat släppa den frågan. Vad får en människa att inte kunna glömma oförrätter, att se världen som antingen med eller mot sig? Och hur påverkar det omgivningen?

När jag kom hem till Sverige igen försökte jag hitta ett sätt att skriva om det, men det var inte förrän kvällen den 22:a juli 2011 som jag plötsligt förstod hur det skulle göras. Teven visade tät skog och mörka vatten. Det var påslagna sirener och tysta kroppar som lades på bårar. Några dagar senare syntes fotografierna av Breivik överallt. Och i honom såg jag liknande drag som jag sett i Hitler under den där resan till Wien. Narcissismen. Övertygelsen. Känslan av att världen inte förstår. Och jag började skriva. Jag ville undersöka vem Anders var innan han blev Anders Behring Breivik. När det fortfarande fanns många vägar att gå, när det inte alls var säkert att han skulle ta båten till Utøya. Och jag lånade vissa drag från Breivik och skapade Blenda, huvudpersonen i Fjärde riket.

Vad gjorde du för research inför skrivandet?

Framför allt försökte jag undersöka och få grepp om Adolf Hitler. På något sätt förmänskliga ondskan och placera den i en familjär miljö. Jag har också använt Hitlers uppgång och fall rent dramaturgiskt för att se vad som kan hända om man går hans väg. Det är så lätt att glömma bort hur enkelt det är att förledas av ord. Man missar kraften i Hitlers taktik och hur den kan användas. Det han gjorde för att komma till makten och det han gjorde när han fått makten – allt det är saker som vi bör minnas så att vi kan vara aktsamma när vi ser sådana tankar runt om oss, eller kanske till och med i oss själva.

Vad är anledningen till att du placerat handlingen i skolmiljö?

Jag ville diskutera en mängd frågor. Vad är en diktatur och vad är en demokrati och är det okej att göra ont för att åstadkomma gott? Jag valde skolan för att jag ser det som en spegling. Allt som finns i övriga samhället finns även där, men så mycket tydligare. Jag ville se vad som hände om jag placerade Hitlers retorik här bland oss, i nutid. Dessutom upplevde jag sökandet efter sin roll i klassen, skolan och världen som väldigt stark just de åren. Att bli till genom andras ögon. Och det gör ju en människa väldigt sårbar och lätt att manipulera.

Mitt mål var aldrig att beskriva skolan på ett journalistiskt sätt. Jag är egentligen inte särskilt intresserad av att skriva saker som känns helt och hållet realistiska, jag vill komma åt något annat. Hitta sanna känslor och upplevelser genom händelseförlopp som inte behöver begränsas till att vara 100% verkliga. Det gör att vissa karaktärer och skeenden i Fjärde riket är rätt stiliserade för att få maktspelet och maktens inneboende psykologi att framträda tydligare.

De vuxna i Fjärde riket framstår som väldigt veka. Läraren Yvonne har abdikerat helt och även rektorn verkar lyssna mer på Hedvig än någon annan. Hur kan en elev tillåtas få så mycket makt på en skola?

Hur kan vi tillåta vissa personer som finns i vårt samhälle idag att tillskansa sig så mycket makt? När jag var på bokmässan förra året mötte jag några ledsna lärare som var besvikna över hur de porträtterades, och då ville jag bara krama om dem och säga: det är ju inte ni som är lärarna i Fjärde riket – det är jag! Alla vi som står bredvid och blundar.

Hur tänker ungdomar kring temat och vilka reaktioner du har fått från målgruppen?

Ungdomarnas reaktioner har varit rätt fantastiska! Och förvånade nog har till och med tolv-trettonåriga killar kommit fram och sagt att de känner igen sig. Den genomsnittliga läsaren som jag mött är dock tjejer i 14-15-årsåldern som ofta vill prata härskartekniker och undrar vem av tjejerna jag egentligen håller på. När jag har varit ute i klasser har samtalen ofta kretsat till status där det blivit tydligt att de alla på något sätt är medvetna om sin egen plats i hierarkin.

Skolans bibliotekarier har däremot då och då beklagat att den är så tjock att det är svårt att få de mer läsovana att ens tänka sig att låna den. Synd, men jag vet inte hur jag skulle kunnat få den att bli mycket kortare.

Vad har du fått för andra reaktioner på Fjärde riket?

Journalisten Anton Karis som intervjuade mig för Studio Ett i P1 frågade om det inte kunde vara farligt att skriva en bok som Fjärde riket. Spontant svarade jag då honom att jag tror att det är farligare att inte skriva den. Jag står fortfarande fast vid det. Jag ville skriva en roman utan pekpinnar, utan självklart goda och onda där den förföriska gemenskapen och skapandet av vi och dom avmaskerades, utan att för den sakens skull bli överdrivet pedagogisk. Målet var att våga väja för det enkla och insmickrande och hela tiden våga lita till läsaren.