Jag har läst boken Det här är vår tid av Fanny Härgestam och ville därför se henne samtala med Bitte Hammarstrand, som skrivit en faktabok om monarkierna i arabvärlden och hur gulfstaterna påverkat regionen, samt Tina Thunander, som tidigare skrivit om kvinnor i Saudiarabien och nu gett ut Doktor Nasser har ingen bil om Egypten. Cecilia Uddén modererar och imponerar från start.
Bitte Hammarstrand talar om kontraster i de länder hon besökt, mellan gammalt och nytt, mellan frihet och stränga former av islam, samt mellan det stängda och det öppna.
Tina Thunander berättar om sin tid i Kairo och hur hon fick en lärare i arabiska, som visade sig vara en läkare i behov av extrapengar. Doktor Nasser visar henne en helt ny värld. Hon berättar om fattigdomen och det dåliga samvetet hon fick av att leva ett annat liv i en värld där andra inte har någonting. Hon berättar också om hur svårt det var för Nasser att acceptera att hon inte har någon tro. Icke-troende egyptier finns inte, menar Thunander, medan hon stötte på mer hyckleri i Saudiarabien. Jag har boken hemma och jag ska absolut läsa den.
I Tunisien, berättar Härgestam, finns en tro på konsensus och en lång tradition av fred. Vi talar, vi slåss inte, är mottot och det genomsyrar hennes bok. Det finns till och med motsättningar inom partier, som blir offentliga, vilket säger en del om synen på demokrati och rättigheter. Kanske är det ett skäl till att Tunisien verkar lyckas bättre än andra länder i regionen.
Kampen i Saudiarabien är mer komplex. Där har varje kvinna en manlig förmyndare och därför kan små saker som att i en protest köra bil runt kvarteret vara revolutionerande. Det finns dock miljöer där
Under en bokmässa i Riyadh 2011 stormade sedlighetspolisen in och dök ner på de kvinnliga förläggare som fanns på mässan och ville förbjuda dem att ha kontakt med manliga kunder. Bland annat en svensk kvinna, Mona Henning, som vägrade och faktiskt fick stanna kvar. Storsäljaren i Saudiarabien är Sophies värld då filosofi är ett förbjudet ämne i skolan.
Och så Egypten. Var revolten för de rika? Nej, det vill Thunander inte säga, men de har inte råd att vara lediga och demonstrera och har inte råd att hamna i fängelse. I varje revolution måste de finnas någon som bakar brödet och de Thunander följer gör just det. Nasser representerar den snabbt växande urbaniseringen och hoppet om att allt ska lösas i staden, men så är det självklart inte. Som ung, under studietiden sov han på gatorna och i små hål i väggen som i princip var utomhus. Nassers förhoppning var att som läkare få ett bättre liv under brödraskapet, som ännu inte verkade fullt så korrumperade som tidigare regimer. Hoppet var att få mer bröd på bordet. De visar ingenting utåt och nu går det inte längre att prata politik på caféerna som caférevolutionärerna gjorde. De är många som sitter och väntar på en ny revolution och ett nytt Egypten. I tystnad.
Qatar och Saudiarabien satsar på olika sidor i de konflikter som finns i arabvärlden just nu. Tunisien skyller till exempel terrorismen och extremismen på Saudiarabien. Samtidigt reser många från Tunisien till striderna på IS:s sida. Självklart är läget komplext och det finns en vilsenhet som man inte vet vad den kommer att leda till.
Bitte Hammargrens bok heter En framtida krutdunk och låter riktigt intressant. Ännu en bok att lägga till min redan milslånga läslista. Vad som kommer att hända i Saudiarabien, då kungen dör är något Hammarstrand funderar kring.