Marta Söderberg boktipsar

Marta Söderberg debuterade 2009 med ungdomsromanen Sista chansen (Bonnier Carlsen) om fjortonåriga Jacky som placeras på ett LVU-hem. Marta Söderberg har studerat bland annat psykologi och juridik, men är idag författare på heltid. Nu är hon bokmässeaktuell med Ramona (Gilla böcker), som handlar om sextonåriga Ramona, som nyss är hemkommen efter att ha bollats runt på olika behandlingshem och vårdinrättningar.

”Tänk att somna varje kväll och vakna varje morgon med tanken: ”Vem ska ta hand om mej?” Lite av det där hade Nora själv känt. Det hade blivit bättre, men det kunde komma tillbaka. Som en plötslig bitterhet. En oro och osäkerhet ände in i märgen. På botten fanns alltid känslan: hon hörde inte hit.”[

Jag har aldrig läst särskilt mycket, varken som barn eller som vuxen. Men de fåtal böcker jag orkat ta mig igenom har jag oftast fastnat för och läst om och om igen. Marias Gripes Agnes Cecilia: En sällsam historia tillhör en av dem.

Agnes Cecilia handlar om Nora som förlorade sina föräldrar som barn och som växer upp hos släktningar. Men trots att fosterföräldrarna gör sitt bästa för att få Nora att känna sig hemma gnager känslan av att hon aldrig riktigt hör till. Att hon inte är självklar. När familjen senare flyttar till ett nytt hus börjar märkliga saker hända. I och med en renovering hittar Anders, Noras fosterpappa, kvarglömda saker från tidigare ägare, i igentapetserade skåp. Och snart börjar Nora höra hur någon går omkring i lägenheten, och som en osynlig betraktare stannar denna vid hennes tröskel. Samtidigt får Nora en mystisk docka skickad till sig. Nora förstår att alla dessa saker hänger ihop och att någon vill henne något. Men vad? Och varför?

Gripe väver skickligt ihop nutid och dåtid. Och behandlar ämnen som svek, sorg och rotlöshet med största respekt och fingertoppskänsla. Agnes Cecilia går att läsa som en spännande berättelse, men den går även läsa som en djupare utvecklingshistoria. Detta gör att boken passar för alla åldrar. När jag idag som vuxen läser Agnes Cecilia slås jag av tidlösheten. Boken är skriven för över trettio år sedan, men det finns få tidsmarkörer som avslöjar vilken tid berättelsen utspelar sig i. Språket är enkelt, stundtals poetiskt och lyckas fånga alla små och stora känslor.

Bokens största styrka upplever jag ligga i citatet jag inledde med. Noras rädsla och osäkerhet att inte höra till. Något jag tror de flesta kan känna igen sig i, oavsett ålder. Jag önskar Agnes Cecilia många nya läsare. Förhoppningsvis hittar boken fram till en skoltrött, arg och ledsen tioåring som jag själv var då jag första gången fångades av Gripes mystiska och sorgsna berättelse.

/Marta Söderberg

Foto: Ola Kjelbye