av 
Min relation till bokmässan är komplex. Jag är nämligen a) asocial och b) djupt ointresserad av författare. Och ändå älskar jag den där galet sociala, trängselfyllda, författartillvända sammankomsten sent i september. Jag älskar känslan inför, älskar att släntra omkring på mässgolvet under torsdagen (då när man kan det), älskar att fylla i min mentala mässförfattarbingo (Björn Hellberg! Jan Guillou). Min kärlek har fördjupats på senare år sen jag tagit mig råd att äga seminariekort och sen jag blev bibliotekarie och bokbloggare. Allt är liksom intressant nu, men jag älskade mässan också innan dess.
Min första mässa besökte jag för kanske 20 år sen (nu måste jag lägga mig ner och svimma ett tag, men det är faktiskt nästan prick 20 år sen i år!), min skrivarlinje tog minibussen till Göteborg och smög oss in på torsdagen vilket var strängeligen förbjudet eftersom vi trodde att de tog väldigt hårt på det här med branschdagar på den tiden… Jag förälskade mig redan där och då.
Lördagarna på mässan är alltid förfärliga, men på ett inspirerande sätt. De brukar alltid sluta med att jag sitter på golvet i ett hörn på övervåningen och djupandas innan jag tar mig ut i friska luften och mentalt glädjetjutande manifesterar min tacksamhet över att vara vid fortsatt liv. Fredagarna är bra, lugn förmiddag och sen är det bara att köra seminarierace på eftermiddarna. Torsdagarna är bäst, det är då man springer på Bokbabbel (inte i år dock, tyvärr) och Calliope, hinner luncha med Lyran och Linda, eller som i år hålla Kulturkollos allra första redaktionsmöte.
Jag kanske borde säga något mer om det där ointresset för författare (= anledningen till att jag inte ser Babel eller läser Vi läser eller frekventerar författarkvällar). Jag går ju på seminarier, många biblioteksrelaterade, många om läsning och så ändå trots allt en del med författare i, det är svårt att låta bli. Och ibland är det faktiskt riktigt intressant att lyssna på dem när de pratar om skrivprocesser och teman och så. Som ifjol när Jan Guillou bufflade sig å det grövsta i en klassdiskussion med Anneli Jordahl, jag har inte riktigt förlåtit honom än och texten som jag började på har aldrig blivit färdigskriven. Dessutom lyssnar jag gärna till författare som hajpas men som jag inte har någon relation till alls. Som Jonathan Franzen som jag såg och blev lite förälskad i häromåret. Sen läste jag Frihet och nu tål jag inte karln 😉
Årets bokmässa är i det närmaste oplanerad, jag har ändå aldrig lyckats hålla mig till någon plan hittills. Jag har några hållpunkter på torsdag, mest biblioteksseminarier men därefter tar jag det som det kommer. Mingel och redaktionsmöte på torsdag, en planerad hotellkväll på fredag och så bokbloggsmiddag på lördag – alldeles alldeles underbart.
Foto: Niklas Maupoix, tillhör Bokmässan.
Jag vågar nästan aldrig säga att jag inte har sett ett enda avsnitt av Babel, aldrig läser Vi läser och inte går på författarkvällar, inte ens de som vårt eget bibliotek ordnar – det blir ofta så underliga reaktioner på det. Du som älskar böcker? liksom. Men vad skönt att höra att du är likadan, Helena! Ja, det är boken i sig som är intressant, tycker jag – inte allt det omkring eller personen bakom.
Och så är jag så mäkta imponerad av att du är med alla mässans fyra dagar! Jag har ännu inte vågat mig på det – brukar vara matt efter en dag. Men med seminariekort och hotellbokning kanske till och med jag skulle kunna testa det nästa år eller så. Eller nästnästa.
Jag tror att det är hotellet som är nyckeln faktiskt, att kunna komma undan helt. Och så brukar det i ärlighetens namn inte bli mycket mässa på lördag, någon timme brukar vara alldeles utmärkt…
Det är skönt att vi är fler för det är som du säger inte helt lätt att förklara detta för folk i sin bokliga närhet. Jag går på våra egna arrangemang på biblioteket när jag måste men trivs bättre när vi ordnar quiz och sånt än när vi har författarbesök, helt klart.
Jag är precis som du. Har aldrig sett ett helt avsnitt av Babel tex. Så skönt att det finns fler av oss 🙂