Marie Hermanson boktipsar

foto: privat

Marie Hermanson debuterade 1986 med novellsamlingen Det finns ett hål i verkligheten och har sedan dess publicerat tio romaner. Aktuell i dagarna är hennes bok Skymningslandet som hon också kommer att diskutera på bokmässan som väntar runt hörnet.

En gång för många år sedan stod jag i köket och lagade mat medan radion stod på. Texten som lästes fick mig att spetsa öronen och till slut stod jag helt fastfrusen och bara lyssnade. Jag hade hamnat mitt i en uppläsning av Oskyldigt blod av PD James.

James räknas som deckarförfattare, men den här boken är mycket mer än en deckare. Historien bygger på en lagändring som 1975 gav brittiska adoptivbarn rätt att få veta sina biologiska föräldrars identitet.

Huvudpersonen, den begåvade och lite snobbiga medelklassflickan Philippa Palfrey, bestämmer sig att för att utnyttja sin rätt och tar reda på sanningen om sitt ursprung, trots att hennes adoptivföräldrar avråder henne.

Till hennes förfäran visar det sig att hon är dotter till ett gift par som våldtagit och mördat ett barn. Efter moget övervägande tar hon kontakt med modern, som snart kommer att friges efter ett långt fängelsestraff.

James skildring av deras komplicerade relation är nog den starkaste mor och dotter-skildring jag läst, ömsint, sorglig och vacker.

Ingenting är enkelt eller svartvitt i den här berättelsen. Att den dessutom är spännande på ett yttre plan gör den inte sämre.

Det jag hörde när jag stod i köket den där gången var moderns skildring av mordet:

”Barndomen är det fängelse som man inte kan fly undan, den dom som inte går att överklaga. Vi måste alla avtjäna vår tid av barndom…”

Dessa sidor har jag läst många gånger sedan dess och jag tycker fortfarande att det är en svindlande text.

/Marie Hermanson