Hej! Skeptikern här igen.

Med risk för att framstå som den mest luttrade skeptikern till allt som försiggår här på Kulturkollo, så vågar jag ändå erkänna att det här med att lyssna på författare ligger inte riktigt för mig. Jag är långt mer intresserad av deras böcker än deras prat om dem. Eller så är det helt enkelt så att denna skepticism kommer utifrån ovana och att jag helt enkelt inte har varit på speciellt många litterära evenemang. Så jag kan alltså fortfarande leva i (o)trygg okunskap om fenomenets storhet!

På bokmässegolvet har jag ytterst svårt att lyssna på samtal, intervjuer och uppläsningar då intrycken haglar från alla håll och kanter, men att sitta i lugn och ro inne på ett seminarium är något helt annat (måste jag medge!). Tyvärr har jag inget seminariekort i år, så jag får irra omkring på golvet och försöka hitta godbitarna där.

Under föregående års bokmässa var Martin Schibbye och Johan Persson två av de stora namnen, som tycktes poppa upp vart man än gick på mässgolvet. Jag lyckades dock efter tålmodigt köande att komma in på deras seminarium där de diskuterade sin då nyutkomna bok 438 dagar. 

Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått åt helvete. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.

Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i ökensanden. Det var början på 438 dagars fångenskap.

Ur 438dagar.se

Det var ett både gripande och intressant samtal som fördes där de på ett ganska humoristiskt sätt berättade historien om hur de hamnade i och överlevde 438 dagar i Kality-fängelset i Etiopien. Kanske är det så att humorn var ett viktigt verktyg till att faktiskt klara sig ur det här med förståndet i behåll. Jag minns särskilt hur de berättade om hur skrivandet och kampen med att smuggla ut sin historia fick dagarna att gå. Hur de tillsammans med andra fångar diskuterade bästa sättet att smuggla ut de små lapparna och vilken undanamnöver som behövde göras för att lyckas med detta. Jag minns också hur Johan Persson drog en minst sagt underhållande liknelse mellan fånglägret och bokmässan:

”Man levde i en konstant bokmässa. Virrande från monter till monter och massor av folk.”

The horror!

Du kan se seminariet via UR här.
Läs Helenas recension av boken här.