Bokmässepeppen – med risk för antiklimax

helena-top

En vecka kvar. E N vecka kvar till bokmässan. Peppen har inga begränsningar! Eller jo det har den visst. Undertecknad vacklar mellan total eufori och ren opepp. Jag är extremt tudelad det här med bokmässan. Jag gillar verkligen tanken med ”bok” men har något, för att inte säga mycket, stora problem med ”mässe-biten”. Å ena sidan är det fantastiskt att träffa alla fellow bokbloggare, mingla med förlagsfolk, twänner, läsare, bli totalt starstrucked av författare och knyta nya kontakter. Och dessutom är det fantastiskt att känna doften av alla böcker, bläddra igenom ett par tusen sidor, klappa på böckerna och lite i smyg gå och rätta till bland alla bokhögar och omorganisera (Hej kontrollbehov!).

Å andra sidan är det ju fasansfullt jobbigt med mässdelen: alla dessa människor som tycks gå i min motsatta riktning (Hej agorafobi!), alla dessa köer, missade seminarier och utställare, brist på syre, stolar, sötsaker och toaletter. Lägg till en boknacke, överinköp och planlöst irrande bland mässmontrar där du på tredje varvet förstår att du rör dig cirklar. Du kopplar också något för sent alla du borde ha hälsat på och går sen med ångest för att du framstår som drygheten personifierad och missar ytterligare fem för att du går och grunnar på de första.

Men hur som haver. Jag ska dit! Med kulturkollarnas glada tillrop tog jag till slut beslutet att åka på bokmässan (att jag vann gratis biljetter av Nobelprisprojektet var den sista sparken som behövdes, så tack!). Och att detta blir första gången som vi kulturkollare träffas IRL bidrar till en skräckblandad förtjusning. Tro det eller ej, men jag är tämligen blyg, men anser mig vara expert på att dölja detta faktum.

Hur gör jag nu för att överleva ”mässan” i kombinationen med ”boken”? Jo jag åker två av fyra dagar och ser till att varva en hemmadag med en mässdag. Jag ska se till att ha obegränsat med tilltugg, främst choklad, öronproppar samt vatten i väskan. En strikt budgetförhandling sker innan avfärd (för att sedan spräckas under mässans första dag). Sköna skor och inplanerade pauser. Hade jag helt satt funktion före form kunde jag lånat sambons ryggsäck med inbygd pall, men nej där går nog gränsen.

Foto: chiara2_photo av Marco Arcangeli (CC BY 2.0)

Fanny

Boknörd som antingen läser hela tiden eller inte alls. Jag läser gärna om mörker och elände och såväl i roman- som novellform. Försöker emellanåt att utmana min litterära säkerhetszon, men lyckas inte alltid.

Visa alla inlägg av Fanny →

15 svar på “Bokmässepeppen – med risk för antiklimax

  1. Haha – jag känner igen mig i varenda bokstav i det du skriver…!
    Särskilt den där biten om att missa att hälsa på folk och sedan gå och grunna på det och missa ännu fler. Jag har dessutom det världsfrånvända tillägget att jag helt missar huruvida jag möter någon kändis (författare eller så) som jag borde bli starstruck av. För mig har alltid bokmässan varit 98% ”bok” och möjligen 1% mässa (och 1% vadgörjaghär). Det blir nog ändring på det nu när jag ska komma ut som Kulturkollare… 🙂

    1. haha jag håller med. Jag har ingen koll på hur författare ser ut och jag missar de flesta (jag tänker dock på dem som står på scen med en stor skylt bredvid sig så det inte går att missa vem det är).

      1. Hej från en annan världsfrånvänd. Känner igen mig. Berättar mer om min (uteblivna) mässpepp idag…

  2. Jag är också blyg, och asocial, så mässmingel är egentligen inte alls min grej (jag törs nog egentligen inte ens gå på bloggmiddagen men gör det ändå år efter år…) Och ändå älskar jag bokmässan, främst också på grund av bokdelen (och all biblioteksinspiration jag samlar på mig), och för att jag alltid försöker ta tillvara möjligheten att dra mig undan i något hörn (på torsdag i alla fall finns det ensamma hörn att hitta) en stund för att andas.

    1. Ja men precis. Det är en rejäl prövning för oss, men jag tror inte vi är ensamma om det. 🙂

    1. Hehe det är faktiskt ganska lockande. Vilken frihet att kunna sätta sig ner precis när och var man vill.

  3. Undrade just om ni skulle skriva något om Bokmässna här 🙂 Jag har velat åka på den så länge jag kan minnas och i år blir det verkligen av! Det ska bli sååå kul. Föreställer mig kaos och trångt och bokbudgeten kommer garanterats spräckas men vad gör det? 🙂 Bestämde mig för sent så jag antar att er träff på…vart det nu var är full? men kommer ni finnas i någon monter eller på någon bestämd plats någon tid? Jag är där lördag-söndag…om jag orkar… 🙂

    1. Kul att du äntligen kommer iväg! Njä säger jag osäkert. Vi har inte bestämt så mycket för bokmässan. Det är kulturkollomiddagen på lördag kväll, men som du skriver är den fullbokad (du kan dock fortfarande sätta upp dig på reservlistan genom att mejla info@kulturkollo.se). Jag håller dock inte i listan så jag har ingen koll på hur många namn där står.

      Men vi flaggar naturligtvis om vi gör något gemensamt under mässan. 🙂

  4. Underbart! En social tillställning för massa bokälskare med social problematik. =)

    Men Bokmässan är det bästa som finns. Jag vågar heller aldrig prata med de jag smyger på (som kändisar), men det är ju världens bästa atmosfär! Jag undrar också om man kan hitta er någonstans i vimlet och om platserna på den där middagen på lördagen är fulla? Mig hittar man i monter A03:50. Jag skriver lite om mässan idag på debutantbloggen.se. Man måste ju peppa – bara EN vecka kvar!!

    1. Haha du slår huvudet på spiken! Vi kanske skulle få en manual i entrén hur vi socialt ska föra oss i lokalen. 😀

      Vi kommer vimla runt – kanske både enskilt och i klunga. Säkrast antar jag att man kan finna oss på minglet på torsdagen, kanske på bokbloggarminglet på lördagen och kulturkollomiddagen. Mejla info@kulturkollo.se så hamnar du på reservlistan.

  5. Jag har aldrig varit på mässan, trots att jag i perioder av livet bott i Göteborg. Nu är det 90 mil att åka, jag känner ingen som vill följa med, och har en viss ångest över att jag skulle känna mig som lantisen i storstan som gör att jag inte åker… Visserligen kunde jag kanske träffa bloggare IRL, men jag är alldeles för blyg för att ens kunna tänka att någon skulle vilja träffa mig, så jag får nog peppa mig här hemma inför nästa år… då kanske…

    1. Om du bara visste hur många vi är som känner som du! Hade vi varit supersociala så kanske vi inte haft tid att läsa som vi gör. 😉

Kommentarer är stängda.