av Foto: Mia Ajvide
Idag är första recensionsdag för John Ajvide Lindqvists nya roman Himmelstrand vilket nog märks för den som ser sig om i dagspress och bland bokbloggarna under dagen. Flera av oss på Kulturkollo har läst boken och recenserar den på våra egna bloggar men vi vill gärna samtala lite kring boken också. Här fortsätter vår diskussion (som påbörjades tidigare idag, här):
Helena: Jag tycker mycket om att lära känna de här människorna och att gilla eller inte alls gilla dem. Ibland tycker jag att det här berättargreppet att starta i nuet och visa en minnesglimt per person blir lite tjatig men de där bakgrundshistorierna är så intressanta och gripande att det fungerar ändå.
Carolina: Här är jag lite kluven. Om det var någonting jag tyckte om i den här boken så var det att läsa om människorna, deras känslor, minnen och tidigare liv. Samtidigt blev jag duktigt irriterad varje gång någon av dem skulle sätta igång och minnas. Det stoppade upp berättandet alltför mycket och jag tyckte inte jag fick något flyt i läsandet.
Lotta: Jag tyckte om minnesbilderna. Det beror nog på att de var mest jordnära och verklighetsförankrade. Jag har så himla svårt för monster och spökfigurer och sånt, det blir nästan aldrig skrämmande, varken i bok- eller filmform. Det som gör mig rädd är snarare allt runtomkring, rädslan inför vad som kanske kan hända, för någon eller något som kanske kommer. Inte när det väl händer.
Vilken är era favoritpersoner/berättelser?
Helena: Jag tycker väldigt mycket om bönderna och deras väldigt ömsint skildrade berättelse. Och så lille Emil i hans fantasivärld. Det som händer honom vid husvagnen kan vara det mest chockartade jag läst. Och så är jag väldigt förtjust i ondska förklädd till barn…
Lotta: Molly. Det är det där med ondska och barn, det blir så fel och det blir så rätt, och det blir så obehagligt.
Carolina: Jag gillade också bönderna! Och märkligt nog den hyfsat otrevlige och fördomsfulle Donald. Hans långsinthet, och totala skjutgalenskap, men också hans gömda skräck för att han kanske håller på att bli senil.
Linda: Jag tyckte absolut om bönderna, men faktiskt också fd fotbollsproffset Peter, som är så vansinnigt normal att han blir onormal. Molly hade jag dock väldigt svårt för, inte inledningsvis, men jag tyckte att det gick helt överstyr. Delarna med Benny, hunden, förstod jag mig inte alls på, men Ajvide Lindqvist sa själv i Babel att han tyckte att det var de roligaste avsnitten att skriva. Han berättade också att han hade tagit bort ett gäng personer under arbetets gång, men jag tycker nog att han skulle ha rensat ännu hårdare. Det blir bara rörigt med alla historier.
Helena: Jag håller med om att han kunde ha rensat bort några till för att minska rörigheten, men jag måste också rusa till hundperspektivets försvar – jag älskar de bitarna!
Vår diskussion avslutas om en stund i ett tredje inlägg där vi funderar över om Himmelstrand är skräck?
