av Foto: Mia Ajvide
Idag är första recensionsdag för John Ajvide Lindqvists nya roman Himmelstrand vilket nog märks för den som ser sig om i dagspress och bland bokbloggarna under dagen. Flera av oss på Kulturkollo har läst boken och recenserar den på våra egna bloggar men vi vill gärna samtala lite kring boken också. Här är vår diskussion:
Helena: Jag vill nästan börja i slutet, får man det om man lovar att inte avslöja för mycket? Vad tyckte ni om slutet, hur upplevde ni det?
Helena: Jag blev själv helt knockad av slutet, på ett ganska dåligt sätt tror jag (det är jättejobbigt men jag tror att slutet förstörde boken lite för mig). Jag slukade de sista 200 sidorna ganska intensivt och sen blev jag bara sittande och gapade. Min man hittade mig sittande med boken i knät och bara stirrande på den, jag förstod inte. Det var lite som att gå in i någon annans rus och vara spik nykter.
Lotta: Ja men precis så! Hela boken var som ett drogrus, ett känslomässigt raveparty. Jag skulle vilja dissekera Ajvides hjärna, vad är det egentligen som pågår där inne? Var kommer alla tankar och bilder ifrån? Det är både sjukt skrämmande och imponerande att tänka på och jag fick stanna upp i läsningen flera gånger för att liksom hämta andan och komma ner på jorden igen. Och så.. tog det bara slut?
Carolina: Jag blev också sittande och stirrade helt oförstående på boken. Va? Hurdå, liksom? Precis som du, Helena, så brände jag igenom de sista 200 sidorna fort för jag vill få någon slags “varför” på allting. Jag fick inget varför. Jag fick bara ett …pfft. Och så tändes lampan och jag stod där och såg ut på de sorgliga resterna efter festen, liksom. Meningen med det här? Jag behöver inget “vad hände sen” eller några rationella verklighetsförklaringar – men jag vill åtminstone veta “varför”. Varför just dessa människorna? Varför mörker? Varför husvagn? Varför Peter Himmelstrand?? Vad är det jag inte fattar?
Linda: Synd med ett snabbt och slarvigt slut när det började så bra. Jag läste visserligen snabbt på slutet, men mer för att bli färdig, än för att jag tyckte det var bra. De första 200 sidorna gillade jag dock skarpt. Och jag älskade att Peter Himmelstrands musik fick ta plats, trots att jag inte har en aning om varför. Det är så härligt absurt.
Helena: Ajvide har ofta haft problem med sluten tycker jag, likt Stephen King (Det!), håller han på för länge och blir alldeles för yvig. Människohamn är mitt tidigare skräckexempel där han nästan lyckades förstöra en helt fantastisk bok för mig med sina övernaturliga krumbukter. Också Lilla stjärna kunde ha slutat mycket tidigare.
Lotta: Jag håller med om Ajvides oförmåga att skriva bra slut. Det känns alltid som att slutet inte hör till. Även den här gången. Tänk om han skulle kunna lyckas hela vägen nån gång! Eller lyckas han kanske? Bara att jag inte har fattat nånting.
Carolina: Jag påminns överhuvudtaget mycket om Stephen Kings sätt att skriva i den här boken, inte bara med slutet utan avslut och med den totala utfärden i Övernaturlighetsland. Hela den här grejen med att skräckupplevelserna utgörs av tidigare minnen från personernas liv känns mycket Stephen King (och är just det som gör att jag läser allt mindre Stephen King med åren – gillar inte när det där ältas och blir för mycket). Det är mycket möjligt att Carina tycker det är skitläskigt med en smutsig och bedagad svart tiger – men jag tycker det inte. (däremot var jag hela min uppväxt livrädd för tigrarna hos Loranga, Masarin och Dartanjang, de där som blev urblekta och tappade öronen och sånt).
Linda: Jag har ju inte läst King då, så jag kan inte jämföra, men det blev lite för mycket en orgie i övernaturliga krumbukter för mig i slutet. Annars köper jag ofta allt Ajvide Lindqvist hittar på, men nu blev det för mycket. Jag hade önskat mer av djupdykning i de olika karaktärerna, istället för en massa trams, för det blev inte läskigt för mig utan mest tramsigt. Människoödena däremot tyckte jag mer om.
Människoödena i Himmelstrand vill vi prata mer om – men det fortsätter vi med i nästa diskussionsinlägg om boken som dyker upp här på Kulturkollo om ett par timmar. Du hänger väl med?
