Det är ljudbokshelg på Kulturkollo och vi har lärt oss att Anna mer än gärna lyssnar på böcker och att Carolina också blivit övertygad om ljudböckers förträfflighet. Själv förstår jag inte alls grejen. Säkert är det som Lyran skriver att det krävs träning för att lära sig att lyssna och att jag helt enkelt tränat för lite, men jag får det inte riktigt att funka. Antingen somnar jag som en stock så snart uppläsaren inlett sin läsning. Bra visserligen om jag skulle få svårt att somna, men inte just ur lässynpunkt. Alternativet är att jag börjar tänka på något annat, försvinner helt från bokens handling och upptäcker att jag inte alls vet vad som hänt i boken på en lång stund. I bilen kan jag dock lyssna uppmärksamt, men då har jag å andra sidan lite väl dålig koll på vad som händer i trafiken. Inte heller speciellt lyckat.
Jag är ingen auditiv person. För att kunna lyssna aktivt har jag behövt arbeta fram en strategi, som går ut på att jag skriver mycket medan jag lyssnar. Då hör jag absolut allt och minns också det jag hört. Faktum är att det kan hjälpa att sitta och pilla med mobilen, eller rita blommor också, men jag är medveten om att jag då anses som en riktigt nonchalant lyssnare. I skolan fick jag ofta höra att jag skulle lyssna bättre, inte sitta och kladda, men utan ”kladdandet” försvann jag bort i dagdrömmar och lyssnade därmed inte alls. Jag tillhörde de elever som Lyran beskriver, som hade ytterst svårt att ”bara” lyssna.
Samtidigt finns det något med ljudböcker som lockar mig. Tanken att kunna läsa samtidigt som jag städar eller rensar i trädgården är lockande. Ofta blir det istället någon podd som blir mitt tidsfördriv. Korta avsnitt gärna, så att jag håller koncentrationen uppe. Ibland måste jag dock pausa och fundera ett tag, innan jag låter personerna i örat prata vidare.
Något jag däremot älskar att lyssna på är lyrik och podpoesi.nu är en fantastisk sida, där en rad poeter läst in sina dikter. Du kan bland annat lyssna på Lina Ekdahl, som jag verkligen tycker om, Helena Österlund, som är en annan favorit och efter sommarens rabalder lockar Athena Farroukhzad. Det går att samla favoriter och lyssna på en dikt eller många, beroende på hur mycket tid som finns till förfogande. Det får bli mitt lyssnartips till er.
Jag vet inte vad det är som lockar just med poesi, men mina starkaste minnen från mina universitetsstudier var just de lärare som läste poesi högt då jag studerade engelska. Vackra sonetter av William Shakespeare blandades med absurda dikter av William Carlos Williams. Jag minns också de knastrande LP-skivor med bland annat Östersjöar av Tomas Tranströmer, som vår lärare Gunnar D Hansson, också han poet, spelade när jag studerade litteraturvetenskap. Att lyssna på lyrik väcker känslor hos mig och jag njuter av varje ord. Det finns inte en chans att jag tappar fokus.
Och den här dikten av W H Auden, den berör mig alltid. Extra mycket när den läses med skotsk accent av en favoritskådespelare.
Photo by bruce mars on Unsplash
Testa en ljudbok medans du städar, det är så himla tråkigt att städa men med en bok går det toppenbra
Mia
Då kör jag poddar. Lyssnar jag på böcker så glömmer jag att städa, alternativt städar vidare och glömmer att lyssna. Men jag gillar tanken på en bra ljudbok!
Jag är likadan (behöver också anteckna för att riktigt lyssna osv) och jag har inte hittat fram till ljudböckerna även om de lockar. Men nu har jag insett att de enda gånger ljudböcker kommer i fråga för mig (= de enda gånger jag inte intar en bok på annat sätt) är när jag tränar och när jag städar, och då behöver jag mer vila än läsning, då behöver jag musik eller tystnad. Så jag har gett upp mina ljudboksförsök för nu. Och känner mig nästan lite befriad…
Träning kräver musik, eller möjligen ett sommarprogram med musik i. Då kan jag dessutom tänka på det som sagts under låten. Det funkar för mig. Annars är tystnad helt okej också!
Det enda jag lyssnar på är sommarpratare och även då somnar jag. Ett sommarprat brukar ta mig en vecka att lyssna igenom. Ljudböcker är inte min grej, jag stör mig på dåliga uppläsare eller så somnar jag. Skulle jag ha ett monotont jobb alternativt köra mycket bil om dagarna så skulle jag kanske kunna lyssna, men annars. Pff. Nä. Det är inte min grej.
Kanske om jag hade ett annat jobb. Nu vill jag bara ha tystnad, alternativt lugn musik, när jag kommer från klassrummet. Inte lika ljudkänslig nu dock, då jag bytt högstadiet mot gymnasiet. Det är ett bra byte för öronen.