Den motvilliga bokcirklaren

Jag är ingen bokcirkelmänniska, det är jag inte. Det hänger troligen ihop med att jag inte är särskilt social över huvud taget. Och att jag faktiskt inte alltid vill bena ut böcker som trasslat ihop sig i mig. Ibland vill jag lämna dem så. Och så är jag inte så förtjust i deadlines när det kopplas till nöjesläsning heller. Jag förhåller mig likt Lotta och Fanny lite mer än aningen skeptisk.

Jag försökte ett tag och var med i en trevlig cirkel där vi uteslutande läste Jane Austen. Jag gillade träffarna, älskade böckerna och avskydde stressen som jag tyvärr inte kunde värja mig ifrån. Så jag hoppade av den och försjönk i min solitärläsning igen. 

Men cirklar gör jag faktiskt fortfarande, trots allt. På jobbet, och det är till och med jag som är ansvarig för att hålla i cirkeln. Fördelen med det arrangemanget är att det också är jag som väljer böcker. Gissa om jag uteslutande väljer böcker jag redan läst för att 1) slippa läsa mot träffdatum och 2) veta att det finns något att prata om. Det cirklandet gillar jag, och då kan jag också lämna de där speciella böckerna därhän, de behöver inte störas.

I två år har vi cirklat på mitt bibliotek och många böcker har vi hunnit igenom, 12 närmare bestämt. Jag tänkte dela med mig av de som fungerat allra bäst:

Ett av de allra starkaste boksamtal jag någonsin varit med om hade vi efter läsningen av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken förrförra hösten. Det fanns så många berättelsetrådar att dra i och så många egna erfarenheter av vårdarbete och 1980-talet i gruppen att vi aldrig ville sluta prata.

Novellsamlingar är jättebra att cirkla om! När vi lyckades läsa För mycket lycka av Alice Munro redan året innan hon tilldelades nobelpriset så valde vi en novell som alla läste och sen fick deltagarna läsa så mycket av resten som de hann med. Alla fascinerades av Munros oerhört knivskarpa penna och det fanns många lager och många teman i hennes noveller att ta tag i. Åldrandet var ett sådant tema som vi diskuterade mycket kring.

Melina Marchettas Jellicoe road är en bok jag älskar mer än sanslöst, jag slog igen den och började om direkt igen. I bokcirkeln tvingades jag chockartat inse att nästan ingen i gruppen älskade boken så som jag gjorde. Men vi hade bra diskussioner om berättarstrukturen, karaktärer och vuxnas ansvar och alltihop blev ett bra bevis på att man inte måste tycka lika för att samtalet ska bli bra.

Vi ville testa en deckare och Mordbyn av Andrea Maria Schenkel är en väldigt speciell sådan som saknar detektiv, berättas genom olika personers vittnesmål inför polisen och dessutom är väldigt kort (superbra för perioder då bokcirkeln kanske inte har så mycket lästid). I min cirkel diskuterade vi slutet jättemycket, och vad som egentligen hände. Och så funderade vi en hel del kring hur den var skriven, och att den är lite ovanlig.

Det stora huset av Nicole Krauss är med sina fyra separata men sammanlänkade berättelser en superb bokcirkelbok. Vi diskuterade karaktärerna men också hur historierna hänger ihop och i vilken ordning allt egentligen händer.

Och så avslutningsvis – några tips på bokcirkelböcker från våra läsare som deltog i utlottningen av Maken:
De nya dödssynderna av Stefan Einhorn
Pojken som läste Jules Verne av Almudena Grandes
Brinnande livet av Alice Munro
Parfymen av Patrick Süskind

Foto: ”Book-Color Histogram” av Patrick Gage Kelley (CC BY-SA 2.0)