Foto: Anna Johansson
Det händer att jag sliter mig loss från min hylla och min läsfåtölj och beger mig ut i världen för en liten utflykt eller två. I helgen som gick var jag på det ultimata kulturkollarstället där vacker natur, arkitektur, konst, god mat, musik, teater och litteratur möttes.
Jag pratar om Louisiana Literature – festivalen som hålls varje augusti på det moderna museet utanför Köpenhamn. Där är det samtalet som är i centrum, samtalet mellan konsten och texten, texten och platsen och samtalet författarna emellan och jag förundras över den avspända atmosfär som skapas. Margaret Atwood i cafeterian i samspråk med Teju Cole. Roy Jacobsen med jympadojor och ett glas rött i vild diskussion om huruvida Norges själ försvann med oljan med en för mig okänd dansk. Hanne Vibeke Holst som koncentrerat tar in Joyce Carol Oates tankar om skrivande samtidigt som andra författare berättar om sina böcker på andra scener i huset. Och i parken. Oväntade och väntade möten, upplevelser som blir mer, större och intressantare just för att de sker som i en skimrande kulturbubbla. Nu skriver jag inget här om alla köer överallt för då förtas ju den här upplevelsen en smula. Bra skor, mycket tålamod och stor blåsa anbefalles om man ska åka, bara så att ni vet. Kulturkostymen är verkligen inte heller svart linneklänning och randiga strumpbyxor med kängor som jag hade. Lite smartare, lite coolare och ändå väldigt välkomnande, så upplevde jag Louisiana den här gången.
Jag hade förmånen att få lyssna till många spännande författare, just i år nästan alla från den amerikanska kontinenten. Joyce Carol Oates, denna vältaliga kvinna, berättade om rädslan för det främmande i hennes roman De fördömda. Michael Ondaatje beskrev hur han utgått från en resa och en ritning av ett fartyg när han skrev Kattens bord. Lydia Davis läste sina noveller högt och diskuterade hur hon utforskat de olika texttyperna från poesi till prosa och landat i novellen. Den stora måleriutställningen just nu på Louisiana är Emil Noldes verk och de kommenterar på ett spännande sätt särskilt Joyce Carol Oates roman – just nu aktuell i Danmark. Hans bilder är ofta porträtt eller har naturmotiv men läser man lite noggrannare, tittar lite mer, så är de också aktuella kommentarer i samhällsdebatten. I källaren har just nu Olafur Eliasson byggt upp en installation med strömmande vatten som rinner genom ett lavalandskap och det konstverket var som gjort för Sjóns samtal med Margret Atwood. En författare från ett av världens minsta länder möter en författare från ett av världens största och ändock har de en hel del gemensamt. De bjöd på sprittande underhållning, spirituellt samtal kring de allvarligaste ämnen som avslutades i skratt och sång. Glad i hjärtat och trött i kroppen åkte jag hem till Göteborg och har redan börjat längta till nästa bokliga evenemang – Bokmässan. Om en månad ses vi väl där?
Långa och många inlägg om författarsamtalen planerar jag att skriva på min blogg, det blir liksom för långrandigt för kulturkollo. Skulle ni vilja läsa mer är ni välkomna dit.
Missade ni den här festivalen så finns det fler att längta till – boka redan nu in Stockholm Literature i oktober. Jag kommer definitivt!
Vilken fantastisk litteraturupplevelse det måste ha varit, Anna!!!! Ja, många utropstecken, men det är det värt 🙂 Nästan tur att jag inte själv var med i år, det är mycket möjligt att jag hade svimmat av lycka … 😉
Det var en fin upplevelse. Jag åkte trött och nöjd hem med sista tåget på lördagen.
Kul att läsa om dina intryck! Jag missade ju en hel del under fredagen… Ondatjee hade jag gärna lyssnat på!
Han var verkligen mysig att höra. Kvicktänkt och varm i sitt samtal.
Vilket fint inlägg! Jag är så avis! Bara tanken att du har fått se Joyce Carol Oates får mig aningens knäsvag. 😀
Det var mer. Jag pratade med henne. Blev väldigt tyst. Tyvärr. Hon la huvudet på sned och sa: well, very nice talking to you.
Ååååh avundsjukan! Jag förstår dig dock! Jag hade blivit stum med ett fånleende på läpparna.
Vilken grej Anna!