Kulturkollo diskuterar måste-läsning, del 2

Här följer fortsättningen på morgonens diskussion​ om vilka böcker vi tycker att alla borde läsa någon gång i sitt läsliv.

Nu är det dags för Lotta, Helena och Carolina att tycka till:

Helena: Precis som Linda skrev i förmiddags så är det väldigt svårt att välja ut böcker som ska passa för alla smaker och läsliv – alla gillar ju så olika! Men med det sagt så har jag förstås några titlar som jag unnar alla i hela världen att läsa.

Min första bok är en bok som gjorde mig riktigt arg, och som jag fortfarande efter två år blir arg bara jag tänker på. Det är Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse, en feministisk powerbok som inte kan lämna någon oberörd. Bör jag förtydliga att jag alltså inte är arg på boken utan förgrymmad över det som händer i den?

En annan bok som jag verkligen önskar alla att få försjunka i är Adjö herr Muffin av Ulf Nilsson (älskar för övrigt allt av Ulf Nilsson). Den boken har vi läst många gånger här hemma och den har hjälpt oss genom såväl allmänna dödsfunderingar som verkliga förluster av nära och kära. Det är en ren ynnest att få läsa en så fantastiskt sorglig, ömsint och trösterik bok, oavsett var i livet man befinner sig.

Lotta: Åh Helena, Adjö herr Muffin är så himla fin! Och då kontrar jag direkt med En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark och Stina Wirsén. Det kan vara den vackraste och sorgligaste lilla bok som någonsin skrivits, jag gråter varje gång jag läser den. Ska jag vara ärlig så är jag alldeles blank i ögonen även nu, det räcker med att tänka på den. Jag har en så stark personlig koppling till historien – min son och min hund hade ett lika fint förhållande när han var bebis så det hugger extra i hjärtat.

Helena: Åh, En stjärna vid namn Ajax! Den är helt fantastisk. Jag gråter också alltid varje gång jag läser den, och barnen tycker alltid att jag är lite konstig (men jag tror att de smygtycker lite om det också)…

Carolina: Jag älskar också de där bilderböckerna! Grejen är bara att jag tror att de flesta människor faktiskt kommer att komma i kontakt med dem. Antingen få dem höglästa för sig som barn, eller (/och) när de läser dem för sina egna barn. Det är bra och riktigt. Men det finns ett glapp i bokvärlden: många missar böckerna som kommer efter bilderböckerna och innan vuxenböckerna: alla kapitelböcker för barn! (och nej, jag pratar inte om Hungerspelen) Visst, barnen läser – men det kommer nya barnböcker hela tiden och de som vi vuxna läste som barn kanske inte finns kvar, och de barnböcker som finns nu är det så förtvivlat många vuxna som missar. Riktigt bra läsning, och böcker som passar alla åldrar. Åh, om fler vuxna vågade gå in bland barnbokshyllorna och botanisera för egen del och inte bara för sina barns…

Och med allt detta vill jag komma fram till den bok jag verkligen vill att alla ska få chansen att läsa: Tonje och det hemliga brevet av Maria Parr. Här snackar vi om att börja gråta. Varje gång jag läser den så gråter jag. Så. Bra.

Helena: Jag håller med Carolina! Vi vuxna skulle må bra av att läsa mer barnböcker för vår egen skull. Och där skulle jag vilja lyfta fram typ vad som helst av Barbro Lindgren. Bladen brinner borde vara en måstebok, och Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och VLMF. Så fina, så existentiellt kontemplativa, så extraordinärt bra!

Lotta: Jag tycker också det är supersvårt att komma på böcker som passar alla. “One size fits all” funkar som bekant sällan… Men det finns en bok som är bland det mest fantastiska jag läst i hela mitt liv, och det är Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. En palestinsk släktkrönika som både berör och upprör, med ett otroligt vackert språk. Den kan jag verkligen rekommendera till ALLA.

Carolina: Nu är det lite pinsamt att erkänna att jag började läsa Morgon i Jenin men ledsnade efter ungefär en tredjedel… Men – om man tänker böcker i den stilen? Som får en att lära sig saker om andra delar av världen, förstå andras historia och livsvillkor? Alltså typ som Morgon i Jenin fast i främmande miljöer överallt. Tänk om alla människor läste sådana böcker, och lärde sig förstå att vi alla är olika, har olika liv och förutsättningar men egentligen drömmer om samma saker. Då tror jag det funnits mindre elakhet och våld här i världen.

Helena: Det tror jag också. Och med det som inspiration blir min sista superviktiga ”alla måste läsa”-bok Konsten att bota en fanatiker av Amos Oz, en tunn liten pärla som lämnade mig stärkt i min tro på det goda i världen. Och med lite mer förståelse i hjärtat.

Fortsättning följer …