Carolinadagen

Idag är det Carolinadagen! Eller, nja, den riktiga Carolinadagen infaller 20 maj – men detta är Carolinadagen på Kulturkollo. Den dag som är min att bombardera den här bloggen med inlägg om mig, mitt läsande, leverne och boktycke! Ni ska få veta exakt hur gammal jag är, hur skruttiga mina bokhyllor ser ut, vilka mina mest omtyckta barnböcker är och vad jag egentligen tycker om den där Thérèse Raquin. Bland annat.

Jag är alltså Carolina, som annars bloggar om böcker och mitt läsande på Carolina läser… Böcker är förstås väldigt viktiga i mitt liv – jag läser dem så fort jag har en stund över (och, ja, ganska ofta när jag egentligen inte har någon stund över alls egentligen och borde ha gjort något annat för länge sen). Jag jobbar också med böcker och barns läsande på dagarna då jag är skolbibliotekarie på en F-9-skola. Så för att kunna göra det på bästa vis tycker jag att jag måste läsa väldiga mängder barn- och ungdomsböcker. Det är väldigt roligt att läsa barn- och ungdomsböcker! Fast jag är ibland (läs alltid) lite överoptimistisk och släpar hem lite för stora högar med nya böcker som jag tror att jag ska hinna läsa.

Läser jag inte barn- och ungdomsböcker så ägnar jag mig helst åt verklighetsflykt medelst tjocka fantasyromaner, eller historiska romaner, eller romantiska böcker. Eller ibland någon deckare. Eller något annat. Jag läser spretigt. Helst ska det vara lyckliga slut.
(min lista på fina verklighetsflyktiga böcker hittar du här)

Det händer att jag höjer blicken från böckerna och umgås med min familj, också. Den består av oäkta make och två tonåringar (13 och 15) som mest sitter bakom stängda dörrar inne på sina rum och gör saker som 9 gånger av 10 inbegriper en skärm av något slag. Vi bor i ett litet hus mitt på den skånska landsbygden. Huset är omgivet av en oerhört vanskött trädgård (hmmm….jag ska bara läsa slut det här kapitlet först. Och det här…).

Hej Kulturkollo! Vilken fin dag det här blir! Och vilken bra höst!!