Carolina föddes 1967. Vad hände mer det året?

I höst blir jag 47 år. En väldigt bra ålder på alla sätt och vis, tycker jag, som inte tänker mig ha någon slags femtioårskris eller så (finns det femtioårskrisar också?). Och eftersom jag blir 47 kan den matematiskt begåvade raskt räkna ut att jag föddes 1967.
Det var förstås väldigt många saker som hände 1967 (och min son tror faktiskt att jag bara genom att vara född då automatiskt blev hippie och åkte runt med mina föräldrar i en rosamålad VW-buss med blommor. Det gjorde jag inte.) Men eftersom jag tycker vi ska hålla oss mer till böcker och sånt, så vill jag lista vad som hände det litterära året 1967 som jag tycker är kul att få veta:

Nobelpriset gavs till en viss herr Miguel Ángel Asturias från Guatemala. Sorgligt nog är jag helt okunnig om denne guatemalianske (heter det säkert inte) mans liv och verk. Möjligen känner jag nu att jag borde läsa något av det han skrivit eftersom vi har denna enorma connection.

Det föddes förstås ett antal människor. Christine Falkenland är jämnårig med mig, likaså Jhumpa Lahiri och Meg Cabot. Och så förstås kulturkollos Anna – det känns tryggt att rodda det här tillsammans med en annan 47-åring. Vi har något visst, det har vi.

Det hände att människor dog även 1967 (även om det säkert inte var så vanligt). Till exempel Stieg Trenter. Och Bo Bergman.

Det gavs ut böcker under 1967! Förstås! Stjärnorna måste ha stått i rätt hus och inspirationen ha flödat detta fantastiska år!
Till exempel skrev en annan sydamerikan (som jag faktiskt känner till…) ett mästerverk som heter Hundra år av ensamhet, nämligen herr Gabriel Garcia Marquéz. Tack för det, herr GGM!
Maj Sjöwall och Per Wahlöö skrev tredje boken i serien ”Roman om ett brott”: Mannan på balkongen. Jag har läst allai serien. Väldigt bra. Håller för omläsning också, faktiskt.
Och Ira Levin skrämde slag på världen med Rosemarys baby. Ira Levin, förresten, om du inte har läst honom så gör det. Rosemarys baby, Fruarna i Stepford, eller bästa dystopin ever: En vacker dag.
Den här boken kom ut: Salikons rosor av Astrid Lindgren. Det är en samling av hennes korta berättelser, och den kan ha varit en av mina mest älskade böcker när jag var liten. Rent fysiskt, alltså. Jag bar runt på den. Jag färglade alla bilderna (inte riktigt så vackert som jag då trodde att det var). Jag fick först höra alla berättelserna som högläsning, därefter läste jag dem själv. Fantastiska Astrid!
Jag har inte läst många fotbollsböcker i mitt liv – men hela serien om ”Åshöjdens bollklubb” av Max Lundgren har jag läst. Och första boken i serien, Åshöjdens bollklubb, kom ut 1967.

Annat intressant om 1967:

1967 fyllde Björn Ranelid 18 år och kunde således ta körkort. Vilket tydligen inte var helt bra, eftersom han sedermera dömdes för vårdslöshet i trafik och var nära att bli av med nämnda körkort för det.

Selma Lagerlöf skulle ha varit 109 år om hon inte så snöpligt hade avlidit redan 1940.

Ken Follett blev antagen till University College, London

Både Åsa Larsson och Sherman Alexie lärde sig att gå under 1967, eftersom de då var ettåringar.

Och Jo Nesbö började skolan.

Händelserikt år, minsann. Vad hände under ditt litterära födelseår?