Helena hela dagen!

Idag är det dags för mig att presentera mig här på Kulturkollo. Jag kommer göra det genom att berätta om älsklingsböcker och önskeläsning, och så blir det lite värmlandskärlek och shelfies också. Jag tror att ni efter idag kommer ha en rätt bra bild av vem jag är och vad jag läser. Om inte kan jag rekommendera en titt på min blogg Fiktiviteter.

Jag började leka med HTML-kod för kanske tio år sen när jag gick på bibliotekshögskolan, och på den vägen är det. Bokblogga har jag gjort i ganska exakt fem år. Och jag älskar det, därför är jag här på kulturkollo också, för att få göra ännu mer av det jag älskar. Till vardags är jag bibliotekarie, jobbar med bokcirklar, sociala medier, boktipsande och inköp av skönlitteratur för vuxna, snacka drömjobb! Jag har två ungar som går i ettan och trean. Jag har en katt, en man och ett radhus. Jag älskar choklad och tycker mycket om att sova. I övrigt är jag väl också som alla andra kan jag tänka.

Nu gör jag som Lyran, Lotta och Fanny och kör en presentation medelst boktitlar, häng gärna på om du inte redan har gjort det!

Jag är: Kvinnan i svart (Susan Hill), och turkos (gäller i såväl kläder som nagellack)…

Jag har: Mina mörka vrår (James Ellroy) – det har vi väl alla, eller?

Jag är nyfiken på: Den hemliga historien (Donna Tartt)! Allt som är lite mystiskt är ju per definition skapat för nyfikenhet.

Jag gillar: att ge mig av Till skogs (Tana French), skogen är helt klart mitt rätta element!

Jag är rädd för: Halva liv (Mats Strandberg), jag är smått besatt av att utmana mig själv och leva mina drömmar, tycker att jag lyckas rätt bra faktiskt.

Jag avskyr: Ondvinter (Anders Björkelid), varje vinter är en ondvinter för mig, jag hatar verkligen kylan!

Jag är bra på: Att hitta och ockupera Ett eget rum (Virgina Woolf), ensamhet och frihet att tänka är livsviktigt för mig.

Jag önskar: Nära hem (Alice Munro)! Jag trivs alltid allra bäst hemma.

Jag håller mig undan: Mörka platser (Gillian Flynn) – jag är barnsligt mörkrädd i verkligheten, i läsningen söker jag mig dock alltid ditåt.

Jag hoppas att: Vägen (Cormac McCarthy) är mödan värd, jag kan inte tänka mig annat.