av 
I Värmland är jag född och där har jag bestämt mig för att leva igen efter några års exil. Det är ett konstaterande men det är faktiskt också en viktig inblick i vem jag är, jag är på djupet präglad av min plats på jorden.
I ett försök att förklara varför och hur mitt landskap format mig har jag gjort någon sorts lista över förträffligheter. Så jag ger er – tio gånger värmlandskärlek!
Naturen! Inspirationen, skönheten och vemodet. Som jag älskar skogar och sjöar och övergivna gårdar fortfarande efter 37 år i Värmland! Det är något visst med det vemodiga just, att det är så vackert och så vildvuxet och ensligt på en och samma gång. Skogarna och älven i norr (som är mitt bästa eftersom det är därifrån jag kommer), sjöar och ängar i Fryksdalen – det finns liksom allt…
Kejsarn av Portugallien! Jag skulle kunna välja trilogin om Löwensköldarna (Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd) eller En herrgårdssägen eller egentligen vad som helst av Selma Lagerlöf men jag väljer Kejsarn av Portugallien eftersom ingen annan bok i hela världen har fått mig att känna kärleken så starkt, som en solstråle rakt in i hjärtat, som den Jan upplever när Klarafina föds. Miljöerna och vemodet gör också Kejsarboken till väldigt mycket Värmland för mig.
Allt Gustaf Fröding! Få saker är så mycket Värmland för mig som Fröding, med eller utan tonsättning (men hans lyrik är fantastiskt musikalisk). Jag älskar de mörkaste och sorgligaste texterna mest förstås.
Lars Lerin! Jag har inte läst en bok av människan, men hans konst… Stoltheten jag känner över att ha växt upp i samma trakt som den mannen…
Inte ens en grå liten fågel… Nils Ferlins allra sorgligaste, så svart.
Monica Zetterlund! Skörheten i rösten symboliserar det värmländska vemodet för mig, och skogarna och utflyttningsbygder och allt det som en gång var.
Göran Tunström! En gång i historisk tid hörde jag honom tala om livet och döden och fastnade för honom. Sen dess har jag läst och älskat, men mest sparat och vårdat för framtida bruk.
Västanå teater! Jag har varit i Berättarladan i Sunne en gång, för bara några veckor sen, men det var en upplevelse utöver det vanliga. Om det är särdeles värmländskt vet jag inte men det doftar ändå av landsbygd och kreativiteten som föds här ute.
Pestkungens legend av Lars Andersson! Egentligen en sövande långsam bok om en man som rider runt i ett av pesten ödelagt landskap, men samtidigt också djupt meditativ och värd sin litteraturanalys.
Konsten! Lars Lerin har jag nämnt men sen finns ju också fantastiska Karin Broos, Marie Hettwer, Marc Broos, JH Engström, Lena Cronqvist, Sara Broos och så vidare, och så vidare…
Vill du ha ännu mer Värmland? Kolla Lyrans lista från helgen!
Tänk, jag har aldrig varit i Värmland. Värmlandskollo nästa?
Det måste vi absolut råda bot på Lotta, Lyran och jag får ordna ett värmlandskollo!
Ja! Värmlandskollo! Jag har mest bara kört igenom Värmland på väg till andra ställen och tänkt att ”jag MÅSTE återvända hit”.
Litterärt är jag lite enögd: för mig är Värmland Selma.
Selma är en väldigt stor del av Värmland och den värmländska identiteten, men det finns mycket mer också. Jag märker att vi som är Kulturkollos värmlänningar har en upplysningsuppgift (eller möjligen indoktrineringsuppgift) framför oss.
Ja, jag känner mig rätt mottaglig för den sortens indoktrinering. Sätt igång, bara!
Ja vi måste ha ett Värmlandskollo till sommaren. Här finns jättemycket att se. Och här är gudomligt vackert. Det är en rent objektiv betraktelse.
Helena, såg du Tunström då när du lyssnade. Har du träffat honom på riktigt?!
Ja, eller träffade och träffade men jag såg honom på riktigt på universitet i Karlstad när jag gick på folkhögskola. Han hade precis kommit ut med ”Skimmer” tror jag och jag hade tyvärr ingen relation till honom annat än den lilla boken ”Under tiden” som vi läst på skrivarkurser jag gick. Han verkade väldigt snäll minns jag, jag tyckte mycket om honom.
Och Värmland är fantastiskt vackert, objektivt sett.
Blir knallgrön.
Värmland har mycket fin kultur att stoltsera med!
Min mamma kommer från Värmland och jag har varit där varje sommar i mitt liv, utom en. Nu på senare tid när jag bor lite närmare (Göteborg istället för Boden) har jag varit där andra tider på året också.
Jag håller med dig om Värmlands förträfflighet! Landskapet har en given plats i mitt hjärta, bredvid Norrbotten.
Och jag håller med dig om att det kan finnas ställen med lika stor rätt att bära runt i hjärtat 🙂 Jag älskar Värmland alla årstider utom vintern men då kan jag inte fördra något annat kallt ställe heller…