av 
I Afrika bor fler än 1 miljard människor i 54 länder. När man läst afrikanskt i mer än trettio år och ska välja tio romaner att rekommendera så känns uppgiften nästan, nästan omöjlig. Men måste man, så måste man. Det får helt enkelt bli en blandning av klassiker och samtida, kvinnor och män, Afrika norr om Sahara och Afrika söder om Sahara. I bokstavsordning, utan inbördes ordning kommer här tio fina läsupplevelser skrivna av författare från Afrika.
Allt går sönder av Chinua Achebe är klassikernas klassiker när det kommer till litteratur som skildrar hur det koloniala styret påverkade människorna och livet i de traditionella byarna. Vacker nigeriansk barndomsskildring och fantastiskt språk.
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om Nigeria under inbördeskriget i slutet av sextiotalet. Regionen Biafra stred för sin frihet vilket medförde ofattbart lidande för befolkningen. När man läser får man följa skeendet i landet utifrån en familj i Lagos och det är mycket gripande. Boken har också filmatiserats 2013.
I morgon fyller jag tjugo av Alain Mabanckou är en charmig uppväxtsskildring skriven av den fransktalande författaren från Kongo-Brazzaville. Kaxig, lekfull och lättsam med humor och livsglädje.
Ingenstans i min fars hus av Assia Djebar, ytterligare en uppväxtsskildring men den här gången från en barndom i Algeriet. Den beskriver hur den unga flickan längtar efter frihet i den slutna värld hon uppfostras inom men också känslan av trygghet och värme innanför husets väggar.
Julys folk av Nadine Gordimer har jag tagit med som ett fint exempel på Gordimers styrka som politisk författare. Tidigt var hon frispråkig när det kom till apartheidsystemet i Sydafrika. Just den här romanen skrevs 1981 och handlar om ett inbördeskrig där apartheid avskaffas. Den blev bannlyst, kan tilläggas.
Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz kan jag bäst beskriva som en egyptisk klassiker. Den unge mannen återvänder till Kairo efter att ha deltagit i världskriget på samma villkor som engelsmännen. När han kommer till sin barndoms gränd visar det sig att lite har förändrats trots att ett världskrig kommit och gått.
Minaret av Leila Aboulela är en samtidsroman som har en ung kvinna som huvudperson. Hon har lämnat Khartoum för att söka ett bättre liv i Storbritannien men livet där blir inte helt enkelt, hon slits mellan uppväxtens värderingar och den moderna livsstilen i London. Hon söker sig till religionen för styrka och trygghet.
Nattens inre av Leonora Miano Så. Fruktansvärt. Otäck. Skildring av ett folkmord i ett fiktivt land i någonstans i centrala afrika. Måste läsas, men bereden er på tuffa sidor. Kvinnor och barn, alla lever och andas och tvingas förhålla sig till terrorns våld.
Om icke vetekornet av Ngugi Wa Thiong’o är ytterligare en klassiker, Thiong’o är kenyan och har beskrivit landets självständighetskamp i flera romaner. Om icke vetekornet kommer i höst i nyöversättning från engelska, Thiong’0 skriver numer på sitt modersmål kikuyu och hans böcker är tydligt politiska.
Utvandringens tid av Tayeb Salih, sedär, ännu en klassiker skriven av en man på sextiotalet. Miljön är Sudan. Den anses av många vara 1900-talets viktigaste arabiska roman och jag var helt uppslukad av det glimrande språket som rymmer både livet och döden:
”Världen går vidare med eller mot vår vilja. Jag går liksom miljontals andra människor, styrd av vanans makt, i en lång karavan uppför och nedför, en rast och sedan vidare.”
Du gör mig sugen på läsning här, Anna. Den enda jag har läst på din lista är ”En halv gul sol”, som jag älskade. Men skulle vilja testa Achebe, tror jag.
Achebe är riktigt bra. Hans böcker har allt! De är klassiker som litteraturstudenter får läsa i kurser år efter år. Språket är glimrande!
Jag är väldigt dåligt bevandrad inom afrikansk litteratur men är väldigt sugen på att läsa mer. Ingenstans i min fars hus är den enda på din lista jag läst och den tyckte jag mycket om. Är väldigt sugen på Allting går sönder!
Ingenstans i min fars hus tycker jag är nobelpriskvalité. Tyvärr gick Achebe bort utan att fått just det priset. Hans texter tycker jag är mycket bättre än Soyinka som är den nigerian som fått det.
Afrika är näst intill okänt territorium för mig. Men En halv gul sol har jag läst och älskade, helt fantastisk bok!
Chimamanda är min idol. Punkt!
Min med! Trots detta ligger Americanah fortfarande oläst här hemma. Imorgon fyller jag… köpte jag på bokmässan förra året och jag har inte läst den heller än.
De är båda sådana som man tar upp och inte lägger ned igen. Nu är det dags!
Gillar verkligen hennes böcker, har dock inte läst de andre på listan. Har funderat på Minaret och kanske jag ska ta tag i den nu under hösten. Tycker också Irene Sabatinis Boy next door är intressant läsning. Americanah har jag på gång just nu.
Boy Next Door gillade jag också mycket, den var en bubblare till att komma med på listan. Minaret tyckte jag gav en intressant och annorlunda vinkling på religionens roll.
Alain Mabanckou är den enda jag inte läst, fast jag har allt något av honom i hyllan. Jag hoppas också att du på din lista har årets Nobelpristagare.
Japp, det hoppas jag också. Eller är det dags för Nawal el Saadawi? Hon kommer på en lista längre fram … Sparade henne lite.
Det går ju alltid att hoppas.
Känner igen en del och vill gärna läsa Americanah. Allt går sönder hade vi på litt.listan när jag läste sva för ett par år sedan.
Americanah läser jag just nu. Hittills i boken är den helt fantastisk.
Hennes noveller är de bästa!
Ja du Anna, att få mig att uppskatta noveller kan bli din största utmaning på Kulturkollo, men här håller jag med dig. Inte om att novellerna är det bästa hon skrivit dock, men om att de är bra.
Hej Anna,
Jag letar efter en bok, en dystopisk roman från Afrika – kanske har du stött på den någon gång? Den fanns inte med på din lista. Här kommer en fragmentarisk beskrivning av handlingen:
Det är en dystopisk roman, en framtidsvision, som jag lånade på Stadsbiblioteket i Göteborg någon gång på 70-80-talet, troligen slutet av 70-talet. Den handlade om en afrikansk flykting som flyr torka och annat elände, vandrar genom öken, inga andra människor syns till, – de var troligen redan döda efter en långvarig katastrof. Personen kommer till havet, Medelhavet, och ser mot Europa, dit är det han vill komma. Men Europa är omringat av en enorm mur, fästningsliknande som sträcker sig ”mot himlen”.
Den här boken har återkommit i mina tankar under alla dessa år, och jag ser hur den förverkligas dag för dag.
Har du någon aning om vilken bok det kan vara?
Oj, vilken utmaning! Jag kan på direkten inte komma på vilken det kan vara. Jag ska tänka lite på möjlig författare. Känns ju som manlig författare. Har nu någon tanke om vilken del av afrika som berättelsen handlar om?
Vill gärna nämna Lite Land av Gaël Faye som gavs ut på svenska för inte så länge sedan. Fantastiskt bok. Fantastiskt språk (läste den på franska). Faye är även en kända rappare i Frankrike även om han numera bor i Rwanda.
Åh, ja, den är fantastisk. Mycket möjligt att den funnits med om listan inte haft några år på nacken.