Att bryta ny mark

Inget fascinerar mig mer än gamla tiders upptäcksresande och pionjärer som drog ut på okända hav för att hitta något nytt. Dagens bergsklättrare eller ensamseglare imponerar inte på mig med sina funktionskläder, GPS:er och all sorts modern utrustning. Nej, det ska vara ylletröjor och filtskor, packning som väger. Muskler och hjärnor i samarbete, utan hjälp från omvärlden.

Allra mest svag är jag för isande polaräventyr. Där utsattheten är extra påtaglig, väderförutsättningarna skoningslösa och mörkret och kylan omsluter allt. Det är storslagna, grandiosa läsäventyr som kittlar alldeles extra.

Under 1800-talet drog en arktisk feber över Europa. Flera expeditioner drog iväg i hopp om att finna nya farvägar runt Kanada eller Nordostpassagen. England var speciellt framgångsrika i det här racet. Mot mitten av 1800-talet hade brittiska flottan inte många krig att utkämpa men de hade desto fler skepp som bara stod outnyttjade och avlönade officerare som inte hade något att göra. Officerarna hade dock äventyrslust och flera expeditioner gav sig ut för att nå dit ingen man nått förut, eller för att leta reda på tidigare försvunna expeditioner. Det hände nämligen ofta att fartyg frös fast i isen och besättningen tvingades att försöka överleva polarvintern med begränsade resurser. Möjligheterna att jaga eller fiska på de vidsträckta isarna är små. Likaså möjligheterna att hålla sig varm och torr.

Runt 1870 var det Nordpolen som gällde. Vid den här tiden trodde man att varma strömmar höll Nordpolen isfri och att det var en blomstrande kontinent. Tog man sig bara dit skulle man upptäcka en helt ny värld och ett helt nytt djurliv som ingen tidigare skådat. Och nu kom USA in på banan. Här ville man vara först.

Den excentriske tidningsägaren James Gordon Bennett Jr (som finansierat Stanleys sökande efter Livingstone) bestämde sig nu för att finansiera en expedition till Nordpolen. Under ledning av kapten George de Long seglar USS Jeannette iväg mot toppen av världen. Men man kom inte ända fram. Fartyget frös fast i norra Ishavet och blev kvar där i två år, tills Jeannette inte längre klarade av att stå emot isens krafter utan gick till botten. Hela besättningen evakueras, tillsammans med 40 hundar och tre mindre båtar fyllda med proviant. Man befinner sig nu mitt ute på isen, mitt i ett bländande vitt ingenstans, 1600 km från norra Sibiriens fastland. Det här fantastiska äventyret på liv och död går att läsa om i Hampton Sides fantastiska In The Kingdom of Ice. En av mina absoluta favoritböcker.

Om en annan expedition på södra halvklotet går att läsa om i Endurance: Schackleton’s Incredible voyage av Alfred Lansing. Den berättar om polarutforskaren Ernest Schakletons expedition för att korsa Antarktis till fots, som inte gick riktigt enligt planerna. Även här fryser skeppet fast i tio månader, för att slutligen krossas av ismassorna. Nu tvingas besättningen till livbåtarna och ömsom dra sig fram genom flövatten och över förrädiska isar, till att försöka korsa ett av världens mest stormiga hav: Drakes sund. En resa på 1200 km som kräver precisionsnavigering för att pricka rätt ö där valfångstbåtarna brukar passera. Också en favoritbok.

Jag imponeras av ambitionen och drivet efter att vara först. Att åka till platser där ingen annan varit, utan att ens kunna kolla hur det ser ut på Google Earth eller ha telefonförbindelse med omvärlden. Men jag fascineras också av vad som händer med människor i nya situationer och extrema förhållanden. Vad händer psykiskt och fysiskt? Blir man sammansvetsad som en grupp eller är det var man för sig? Hur viktigt är ledarskapet? Det är minst lika intressant.

I veckan ska det handla om att bryta ny mark på Kulturkollo. Och det behöver inte handla om upptäcksresor, stora projekt eller banbrytande idéer. Det kan lika gärna handla om att välja nya vägar i det lilla. Att tänka annorlunda istället för att tänka stort. Det går att vara pionjär och bryta ny mark på många sätt.