av 
1917 är 100 år sedan och mycket har förändrats sedan dess, särskilt kring sättet som vi värnar de svagaste. Det är lätt att glömma och då kan man bli så tacksam för det stora och genuina arbete som forskare och författare som Eva F Dahlgren gör. Idogt sökande i arkiv, pusslande med fakta från olika källor och en förmåga att gestalta fynden så att jag blir fascinerad och mycket gripen presenteras i Vad hände med barnen? :hur de minsta blev en handelsvara.
1917 var det sista året i Sverige när barn aktionerades ut till lägstbjudande. 1918 kom Fattigvårdslagen som förbjöd det som kallades fattigauktion, där de som av olika anledningar inte kunde ta han om sig själva auktionerades ut till den som yrkade på lägst ersättning. Fattighjonen var ibland arbetsoförmögna vuxna men inte alls sällan barn och många av dem for illa. Innan 1918 kunde också oäkta spädbarn lämnas in anonymt till Allmänna sjukhuset i Stockholm, det var ett sätt att minska på spädbarnsmorden. Små nyfödda barn försvann, små spädbarn placerades ut i fosterhem för en liten ersättning och barnadödligheten var stor.
I sin bok blandar Dahlgren utdrag från journaler, barnens sparade brev som hon hittade i stadsarkivet och personliga reflektioner med fiktion och hon beskriver det i början av boken som att hon i arkiven hittat nedslagsplatser som hon undersöker och som sedan förbinds med fiktiva berättelser. Två av flickorna som Dahlgren följer är Kerstin och Rut och deras tidiga uppväxt på Lilla Hemmet på Kungsholmen i Stockholm. Deras mammor behandlades för syfilis på närliggande St Görans sjukhus och barnen föddes smittade, samhället tog hand om flickorna och trots att Ruts mamma tillfrisknar så kan hon aldrig ta hand om sin dotter. Arbetslöshet, trångboddhet och usla sanitära förhållanden gör att livet i Stockholm är mycket hårt. En av de skickligaste skildrarna av Stockholm är P. A. Fogelström i stad-serien och Dahlgrens bok är mycket passande att läsa bredvid Mina drömmars stad – nästa roman i Kulturkollo läser.
Längtan efter att veta mer om sina mammor återkommer som ett stråk genom berättelsen och hur Dahlgren följer de olika barnens öde och drar de långa linjerna till vuxenliv och ålderdom gör boken mycket läsvärd. Det här är ett stycke svensk historia där barnen får stå i centrum. Unik och mycket gripande!
[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Vad hände med barnen
Författare: Eva F. Dahlgren
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2017[/box]
Den här boken är jag nyfiken på.
Den var mycket skickligt skriven, man kan läsa den fristående eller som del av Dahlgrens trilogi där Min farfar var rasbiolog och Fallna kvinnor är de två inledande delarna.
Gud, så hjärtat gråter över dessa för länge sedan döda barn. Det är ofattbart hur det var här för bara hundra år sedan. Och att det med all säkerhet ser likadant ut som det gjorde då på andra ställen i världen går knappt att ta in.
Nej, tanken på att barn som far så illa fortfarande finns lite varstans är otäcka att tänka. I Sverige vill vi tro att vi har ett fungerande skyddsnät numer men jag som arbetar med barn i utsatthet kan se att det fortfarande finns mycket att göra också i vårt land. En av faktorerna som beskrivs i boken är stigmat kring oäkta barn och att kvinnorna när de blev gravida utan att vara gifta inte ens kunde få sina oäkta barn döpta. Något har ändå förändrats i och med att kvinnor numer har större möjlighet att bestämma över sin kropp, utbyggd förskola som gör att kvinnor kan försörja sig osv
Som så ofta påminner historien oss om företeelser i nutid.