Eurovision hela veckan – woop woop!

Att gå från orättvisa och förtryck till glam och glitter och Eurovision kan tyckas vara ett tvärt kast. Men ändå inte. Varje år blir det politiska diskussioner om mänskliga rättigheter, förtryck, länder som kompisröstar eller proteströstar, och i mer än en låt sjungs det om fred på jorden, rättvisa och mänskligt lidande.

Eurovision är långt ifrån bara kärlek och party. Det såg vi inte minst i förra årets vinnare Jamala vars låt 1944 handlade om Stalins deportering av krimtatarerna. En av mina förhandsfavoriter och hennes framträdande under finalen var helt magiskt bra.

I år har jag en favorit som går rakt in i hjärtat på mig. Ett framträdande som kanske till och med kan få den Eurovision-ointresserade att bli intresserad? (Eller vad säger du Anna…?)

Det är Portugals Salvador Sobral med låten Amar Pelos Dois. Hans sjabbiga, ostajlade look, med en kavaj som hämtad från Röda Korsets klädutdelning, men med ett uttryck och en röst som får tiden att stå stilla. Portugal har aldrig haft några större framgångar i Eurovision, på 44 försök har landet bara nått topp tio vid nio tillfällen. Man har heller aldrig vunnit. Ska det bli ändring på det i år? Jag hoppas det!