Barnbokskoll / Kulturkoll / Lyrikkoll / Romankoll

Odla med Kulturkollo

Viktoriaav Viktoria

Denna vecka pratar vi om odling, trädgårdar, blommor och växter som finns runt omkring oss här på kulturkollo och jag tänkte att det kunde vara dags att inleda något som jag tänker kan bli en verklig utmanare till radioprogrammet Odla med P1. Nämligen Odla med Kulturkollo! Nu är det dags att odla med kulturella cellerna och göra en djupdykning i kulturens grönaste hav.

Vilken är din grönaste favorit i Kultursvängen? Är det Kollo-Lottas gröna klänningar? Är det Monets prunkande trädgårdar? Kanske sveper din favoritfilm med kameran över böljande fält? Eller är det kanske rent av så att du är en hejare på att återvinna dina gallrade böcker genom att bygga odlingslådor av dem? Kort sagt, välj din kulturella favoritträdgård/växtlighet och delge oss ditt val! Som vanligt går det lika bra att posta på instagram som i egen blogg eller här i kommentarerna.

Jag börjar, så som sig bör, med en av mina tveklöst största favoritböcker: Den hemliga trädgården av Francis Hodgson Burnett. Den här boken är hela anledningen till att jag längtat efter jordplättar att plantera rosor och morötter i. Boken har över 100 år på nacken och handlar om en liten föräldralös flicka som kommer till ett stort gods i England efter att hennes föräldrar dött av kolera i Indien. Den här romanen kan också ha utgjort startskottet för min sedan enorma vurm för ödsliga gods och allmän Victoriana. Den lilla flickan Mary tycker sig höra mystisk gråt i det stora huset och hör också talas om en bortglömd trädgård som ingen besökt på åratal. Naturligtvis börjar hon leta efter den men även efter personen som ligger bakom den mystiska gråten. Hennes morbror, som numera även är hennes förmyndare, är ofta frånvarande och är dessutom en ganska sorgsen och kall typ. Ni hör ju, det skulle lika gärna kunna vara en roman av Daphne Du Maurier.

Min andra gröna favorit, förutom Lottas gröna klänningar, är en tavla av Botticelli. Jag måste ha spenderat timmar framför den här enorma tavlan på Uffizi-gallerierna i Florens. Primavera är över 600 ÅR GAMMAL, vilket är helt galet att tänka sig när man ser den för det ser verkligen ut som att den målades igår. Flora, vårens och blommornas gudinna, är formligen på väg ut ur tavlan. Grönare och blommigare än så här blir det inte. Det är en hyllning till allt som spirar och växer.

I övrigt lämnar jag er med en av de vackraste filmbilder jag kan komma på. Ett hav av Bluebells. Från filmen Bright Star om poeten John Keats.

Viktoria

Anglofil Harry Potternörd som gärna läser både bilderböcker, barnböcker och ungdomsböcker. Har förutom tre katter även en liten Pocketversion på 4 år och en Pixi på 1 år. Uppskattar konst, musik och litteratur och hjärtat klappar lite extra för Agatha Christie och Italien.

Visa alla inlägg av Viktoria →

Du kanske också gillar

2010-talets bästa julklappar?

Kulturkollo recenserar v. 17 2016

Maria Gustavsdotter boktipsar

25 svar på “Odla med Kulturkollo”

  9. Första tanken är ”White Oleander” av Janet Fitch, där den giftiga växten används som mordvapen. Och så tänker jag på den persiska poeten Forough Farrokhzads dikt
    ”En ny födelse” (1963):
    ”Jag planterar mina händer i trädgården
    Jag ska bli grön, jag vet, jag vet, jag vet
    och svalorna ska lägga sina ägg
    i mina bläckfläckiga fingrars håligheter”

Kommentarer är stängda.