Kulturkoll / Sakprosakoll

Veckans utmaning: Författare om, i och bakom texten

Lindaav Linda

Linda
Veckans utmaning handlar om författare och deras texter. Det kan handla om hur de skriver om andra och om sig själv, men också om fiktiva författare i litteraturen. Jag vill att du berättar om en bok där en verklig eller en fiktiv författare är viktig. Kanske en bok om att skriva, en bok där en författares röst är väldigt tydlig eller varför inte en självbiografisk bok.

Vilka böcker på temat skulle du vilja tipsa om? Finns det filmer i temat som du vill lyfta fram? Ge oss dina bästa tips i en kommentar eller ett inlägg. Glöm inte att lämna en länk här om du skriver i egen blogg, eller tagga @kulturkollo om du skriver på Instagram eller Twitter.

Linda

Storläsare som blandar friskt bland olika genrer. Föredrar dock ganska så svarta samtidsskildringar för gamla och unga, gärna skrivna av kvinnor och gärna från Sverige, Storbritannien eller Frankrike. Reser också ofta till avlägsna platser med hjälp av böcker.

Visa alla inlägg av Linda →

Du kanske också gillar

Kulturkollo tipsar: Titta på havet

Helena hela dagen!

Intresse, hobby eller mani?

17 svar på “Veckans utmaning: Författare om, i och bakom texten”

  1. Jag tänker på Margarite Duras omarbetning av sin autofiktiva roman Älskaren (1984): Älskaren från Norra Kina (1991). Duras skriver i tredje person om karaktären ”L’enfant” – Barnet. Berättargreppet låter läsaren se den vuxna som blickar tillbaka på den 14-åriga flickan genom tiden. Läsaren konfronteras också med spänningen mellan förbuden som omgärdar karaktärernas relation, och det förmedlade samtycket från författarens alter ego. En helt fiktiv roman på samma tema hade nog mött en annan sorts kritik, tänker jag.

      1. Spännande! Har inte läst någon av dem. Känns lite som Wintersons Det finns annan frukt än apelsiner i förhållande till Varför vara lycklig när man kan vara normal.

        1. Mycket intressant parallell, Linda, med Jeanette Winterson. Båda har kanske haft samma önskan att göra sin berättelse mindre tillrättalagd? Det är en svår balansgång mellan autenticitet och att göra litteratur av det, och om man gillar director´s cut beror ju på regissör och personlig smak. Ska läsa Winterson!

          1. Säkert också tiden som gör att en författare vågar göra om en roman till en självbiografi!

  7. Jag kom genast att tänka på österrikaren Stefans Zweigs självbiografiska Världen av igår. Egentligen berättar han inte särskilt mycket om sitt eget liv, utan använder sitt öde för att skildra Europas utveckling från 1800-talets slut till mitten av andra världskriget (då han begick självmord strax efter bokens färdigställande). Författaren som europeisk symbol alltså.

    För den som är intresserad skrev jag mer om den här:
    http://barahittepa.blogspot.com/2016/08/varlden-av-igar-av-stefan-zweig.html

  8. Jag tänker på Håkan Nessers ”Levande och döda i Winsford”, i vilken tv-journalisten Maria flyr till ett ensligt torp på Exmoorheden. Egentligen borde hon vara i Marocko med sin make, litteraturprofessorn och författaren, som äntligen ska skriva den där boken som han har tänkt på i ett halvt liv. Men snart förstår läsaren att maken aldrig kom till Marocko, utan blev inlåst i en bunker i Polen. Maria börjar läsa i hans researchmaterial, en trettio år gammal dagbok, och sätter samtidigt själv igång att skriva på någonting. Jag älskar den här berättelsen, gåtfullheten, miljön, och Nessers förmåga att tvinga in läsaren i en moralisk brottningsmatch med sig själv, samtidigt som boken lämnar mig förundrad, förtrollad, förd bakom ljuset. Vad var det egentligen som hände?

    1. Jag inser att jag måste hitta tillbaka till Nesser.Tappade bort honom efter Himmel över London.

Kommentarer är stängda.