Mary Balogh och jag

carolina-top

Hon vet inte om det, men vi har inlett ett troligtvis livslångt förhållande Mary Balogh och jag. Hon började skriva böcker redan 1983, och jag som inte upptäckte hennes böcker förrän 2015 har väl ungefär ett badkar fullt av Balogh-historisk-romance att ta mig igenom innan jag är ikapp henne eftersom denna walesiska dam (boende i Canada) är så oerhört produktiv.

För läsa allt av henne ska jag. Jag älskar att läsa historisk romance, och särskilt den som utspelar sig i brittisk regency-tid, och alldeles särskilt alltså den som Mary Balogh skriver. Hon är min egen biljett till drömland och hennes böcker är mitt bästa vardagsfluff.

Att läsa Mary Balogh är lite som att ge sig av på en snitslad bana som gör att man bara måste läsa nästa, och nästa, och nästa bok. Inte bara för att de är bra, men för att de hänger löst ihop i serier. Alla böcker kan förvisso läsas fristående (de är alltid avslutade, och paret får förstås alltid varandra i slutet) – men nästa bok i serien handlar kanske om förra huvudpersonens syster, eller väninna, eller någon annan bekantskap som nu lyfts upp och får sin egen story. Och i nästkommande böcker får man alltid träffa tidigare böckers personer igen, få glimtar av deras happily-ever-after-liv och massor av ”vad hände sen med den och den”. Jag älskar det där!

Min första bok av Mary Balogh var First Comes Marriage där både jag och Vanessa blev kära i viscount Lyngate, och sålunda helt fast fick jag läsa hela the Huxtable series, där alla syskonen Huxtable (Vanessas familj) hittade sina respektive kärlekar. Baler med skandaler, överdådiga blomsterrabatter på lyxiga lantgods, yxmörderskor som fick upprättelse, vals, kyssar och dyrbara vagnar med hertigvapen målade på sidorna… och skrivet på ett sätt som åtminstone jag inte kan sluta läsa när jag väl tagit upp en bok. Så bra! Verklighetsflykt deluxe!

Sedan gav jag mig in på djupet i Mary Balogh-land. På hennes omfattande hemsida där det går att läsa om varenda bok och hur alla hänger ihop och när de gavs ut och vilka framsidor de haft och ja… allt – där kunde jag skymta en familj som hette Bedwyn som tydligen var Baloghs egna älsklingspersoner. Dem ville jag läsa om! Men för att riktigt börja från början i the Bedwyn Saga fick jag börja med att läsa om hur två helt andra personer blev kära i varandra i One Night for Love. Jo, för att just där började en typisk Mary Balogh-snitslad bana (och häng med nu):

I One Night for Love ska en earl gifta sig, men in i kyrkan kommer, precis under bröllopsakten, en annan kvinna som påstår att hon redan är hans fru. Stor skandal, förstås, och den tilltänkta bruden (Lauren) försvinner lite ut från scenen medan earlen och den där frun har sin kärlekshistoria berättad. Men Lauren får komma igen! I A Summer to Remember är det hon som hittar sin (rätta) kärlek, en viscount med dåligt rykte och vars gods gränsar till ett annat gods som ägs av…tadaa!… Bedwynfamiljen som nu gör entré på ett storstilat, högfärdsnäst och snobbigt vis. Och det är nu Balogh-stigen vandrar över till Lindsay Hall som granngodset heter, och den riktiga Bedwyn Saga, där vi i sex böcker får läsa om hur alla Bedwyn-syskonen hittar sina enda och rätta kärlekar, sin egen sturskhet och eventuella överlägsenhet till trots. Först ut är mellanbror Aidan, återvändande officer från Napoleonkrigen, i Slightly Married, följt av de andra i Slightly Wicked, Slightly Scandalous och så vidare.

När jag så hade läst avslutande Slightly-boken (om storebror hertig Wulfric själv, den bästa boken av allihop) hade jag stor Bedwynseparationsångest ganska länge tills jag hittade ännu en Balogh-serie, Simply-kvartetten som handlar om fyra lärare på en flickskola i Bath som hittar sina respektive loves, en skola som i hemlighet ägs av en viss Freyja Bedwyn. Hurra, hurra, och visst dyker det upp Bedwyn-familjemedlemmar med fruar/män och barn även i Simply-böckerna? Yes, indeed!

Så ja, ni fattar att jag har att göra, va? Med att följa upp alla små sidospår på det där snitslade Balogh-spåret. Faktum är att jag blev så himla sugen på att återvända till Balogh-land av att skriva det här inlägget att jag direkt tänker ge mig på Simply Magic (tredje i Simply-serien) som det verkligen börjar bli dags för i mitt liv. Dags för fluff, alltså!

Carolina

Läser allt. Läser jämt. Läser börja läsa-böcker blandat med tunga klassiker, frossar i fantasy, romance och historiska romaner. Läser nytt inom barn- och ungdomslitteraturen och gamla deckare. Blandar allt och kan inte leva utan. En dag utan någon läsning är en misslyckad dag.

Visa alla inlägg av Carolina →

3 svar på “Mary Balogh och jag

  1. Mamma och jag har en grej vi gör – läser böcker i denna stilen och sen snackar vi om vilka karaktärer vi är mest kära i. Verkar som att du har öppnat upp en värld för oss där vi kan dyka ner.

    1. Så mysigt det låter, jag är inte alls läsare av genren vanligtvis men just de samtalen skulle nästa kunna få mig att läsa 🙂

    2. Åh, vad härligt det låter att ha någon som också läser just de här böckerna och fattar grejen…! Ja, dyk ner hos Mary Balogh, där finns många att bli kära i. Själv hoppas jag lite på att min dotter ska utvecklas till romance-samtalspartner, men får nog vänta lite ännu.

Kommentarer är stängda.