av 
Vinterskeptikern envisas med att skriva om sommaren. Så även denna gång. Tänk dig en sommarsemester i ett hus dit du bjuder flera personer som varit viktiga för dig tidigare i livet. Jag har två exempel på det, två böcker som jag tyckt mycket om.
I Allt detta går över av Milena Busquets drar Blanca till sommarhuset för att sörja sin mor. Med sig tar hon sina barn och sina två ex-män. Därefter kryddar hon med en och annan älskare och gemenskapen är långt ifrån vanlig.
Adonis av Jens Liljestrand handlar om några män som tidigare sjungit ihop. Då var de studenter, nu är de medelålders män. När de träffas i en sommarstuga faller de dock lätt in i sina gamla roller och den gemenskap de en gång kände i Lund är nu inte lika självklar. Det här är en på många sätt obehaglig roman, men den är riktigt bra.
Sedan finns en tredje exempel på en skildring av ett sommarhus, som är långt ifrån trevlig nämligen Anna Fredrikssons bok som heter just Sommarhuset. Också här har en mor dött, men syskonen som borde finna gemenskap och dela sorgen, bråkar istället om vem som ska få vad, eller rättare sagt vem som förtjänar mest.
De tre böckerna blir jag nyfiken på
http://boklysten.blogspot.se/2016/01/vinter-med-kulturkollo-gemenskap.html
Allt detta går över var en sån där bok som jag läste och var irriterad mest hela tiden. Irriterad på huvudpersonen i sin priviligerade bubbla och det skymde den fina texten om sorg för mig. Tyvärr.
Hon var irriterande, men jag tyckte mycket om henne ändå. Sedan visade sig författaren vara ännu mer irriterande och det blev jobbigare. 🙂
Du har en poäng där. Jag läste med författaren på näthinnan. Du läste boken innan vi lyssnade till henne på mässan. Det samtalet levde kvar i mig när jag läste!