Någonstans i en låda finns en fantastisk diktsamling, som jag just nu inte för mitt liv kan hitta. Det är Kärleksdikter i urval av Per Wästberg och där finns en text av Evert Taube som fångar den där känslan av slutets melankoli. Sommaren är över, liksom kärleken.
Dikten heter Och skulle det så vara och börjar så här:
Och skulle det så vara
att allt är slut mellan oss,
hur vill du då förklara
att Karlavagnen
alltjämt
har
sju
stjärnor, och
att Nordanvinden
alltjämt
rycker
kottar ur furan och
kastar dem i spåret av din fot
Här finns Lisa Nilssons version, som är vacker, trots att jag föredrar texten ensam utan musik.