av 
Ni vet de där böckerna som man egentligen inte minns handlingen i utan bara känslan av?
Känslan av att de var bra. En sådan känsla bär jag med mig för Marie Hermanssons Musselstranden. Musselviken står det på järngrinden som stänger grusvägen från allmänheten och varje gång jag passerar kommer jag att tänka på Marie Hermanssons skimrande berättelse. Havet och skärgården är så närvarande i hennes roman och historien berättas växelvis av Ulrika och Kristina. Saga och verklighet blandas nästan omärkligt och språket är förledande enkelt. En extra dimension blir det av att veta att platsen Marie haft i tanken när hon skrev boken ligger här i Stigfjorden, nära.
Tack för påminnelsen! Jag har också en såndär känsla kring Musselstranden men det var länge sedan jag tänkte på den boken. Marie Hermansson är ju en fantastisk författare.
Verkligen, mycket bra författare! Jag har läst rubbet och visst finns där toppar och dalar men som helhet gillar jag skarpt! Himmelsdalen är nog min nästfavorit efter Musselstranden.