Máni Steinn – Pojken som inte fanns

[quote]Det har uppstått en reva i den vita duken, det drar mellan världarna.[/quote]

Fantasi eller verklighet? Fakta eller fin fabuleringskonst? I Sjóns tunna roman Máni Steinn – Pojken som inte fanns är skiljelinjen mellan de båda tunn som en tråd. Som i en stumfilm fladdrar scenerna förbi och i bakgrunden av den unge pojkens liv mullrar Katla.

Vulkanen har ett utbrott, Spanska sjukan invaderar den lilla ön i Atlanten och på torget spelar en snabbt hoprafsad blåsorkester marscher som firar landets självständighet. Pojken suger av sina ”fruntimmer” och funderar på hur livet egentligen ska kunna bli för en pojke som han. En pojke som älskar livet och samtidigt inte finner någon riktigt självklar plats i världen, stumfilmen blir hans värld. Skugga och ljus, kärlek och död – det som ska få lov att leva och synas och det som ska förbli i skuggvärlden, det blev för mig temat för läsningen.

Mitt intresse för att läsa Sjón började med resan till Louisiana Literature i somras. Där lyssnade jag på ett samtal mellan honom och Margaret Atwood som gjorde mig mycket nyfiken. Sjón skriver både lyrik och dramatik förutom prosa och för librettot till Dancer in the Dark fick han ett internationellt genombrott.  I den här romanen skriver han en text med som tangerar poesin och jag både fascineras och irriteras. Han är en författare som litar på läsaren, han ger oss som läser mandat att själva upptäcka och tolka. Det är ett mandat som kan vara lite betungande ibland och alldeles underbart emellanåt. Sjón på isländska betyder syn – det känns verkligen som att han med sin roman vill bidra till att jag skärper min förmåga att se, både andra världar och den som vi faktiskt lever i.

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Máni Steinn – Pojken som inte fanns
Orginaltitel: Mánasteinn. Drengurinn som aldrei var til
Författare: Sjón
Översättning: John Swedenmark
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2014[/box]