av foto: Daniel Ekbladh, Natur & Kultur
Lotta Lundbergs roman Timme Noll är nominerad till Sveriges Radios romanpris som delas ut på fredag. I den får jag som läser följa tre kvinnor i tre olika tider som vid första anblicken inte har särdeles mycket gemensamt. Hedwig är en djupt troende författarinna som hankar sig fram i krigets Berlin, Isa är en ung flicka i Uppsala i mitten av 80-talet som med hjälp av en psykolog försöker hantera sitt liv och i samtiden lever Ingrid. Hon är prästfrun som avslutat sin egen yrkesbana som terapeut för att flytta med sin make till en ö i Stockholms skärgård. Alla ställs de inför livsval som de behöver göra, beslut som behöver fattas och hur de ska hantera att leva med konsekvenserna av sina val.
[quote]Huruvida man blir ett svin eller en ängel är inte en fråga om betingelser. Det är beslut man tar. Våra val är det som förlänar oss värdighet.[/quote]
Vi har fått en exklusiv intervju med Lotta Lundberg som vi vill bjuda våra läsare:
– I din roman Timme Noll får jag som läser möta tre kvinnor som lever i tre olika sorters liv i tre helt olika tider. Hur kom det sig att du valde att berätta just om Hedwig, Isa och Ingrid?
– Hedwig kom till mig som en tjuv om natten, en ganska ovälkommen röst som ville sätta fingret på det som utmanar allra mest, vår skuld och vårt ansvar. Ingrid hade funnits i ett annat projekt som jag lagt åt sidan. Isa är mitt brillianta undercover, en drastisk och naken röst som behövde utrymme.
– Timme Noll är ett uttryck som för mig beskriver stunden när man som människa har möjlighet att börja om, starta på nytt. Hur tänkte du kring valet av titel för din roman?
– Jag har levt i Tyskland i 10 år nu och här refererar man till sin historia och året 1945 som året med paradoxen: tackoch lov gick att allt gick åt helvete och man var tvungen att börja om. Allt låg i spillror, inte bara städerna utan även drömmarna. Det är 70 år sedan i år. Romanens struktur med tre plan som snuddar vid varandra och går omlott påminner om Cunninghams roman The hours. Titeln satt med andra ord som en smäck redan från början.
Jag läser ofta dina texter i SvD och blev här senast mycket berörd av ett reportage om Auschwitz, din aktuella roman tar också sin början i slutet av det andra världskriget. Är det en tidsperiod som du gärna utforskar?
– Jag skriver om det som är svårt att förstå. Att vrida på perspektiv och utforska det som finns men som ingen vill kännas vid är spännande och knivigt. Det ska inte vara lätt då blir det tråkigt. Timme noll är min sjätte roman och när jag ser tillbaka på mitt författarskap bli det tydligt för mig att mitt skrivande alltid kretsat kring frågor om just värdighet, identitet, förlust och existensiella frågor. Det visste jag inte när jag började.
Jag skrev en essäsamling, Visklek (2011) som fördjupar temat om skrivande och läsande. Den betyder mycket för mig som ett slags eget manifest. I Visklek ligger nog de flesta hemligheterna om mitt skrivande. Jag utforskar gärna vad det kan innebära att laga världen, tikkun olam.
Jag har förstått att du numer bor i Berlin, påverkar det ditt sätt att se på och skriva om Sverige?
– Flytten eller exilen till Berlin har varit helt avgörande för mitt skrivande. Jag får en annan distans från mitt utkikstorn här. Jag blir tydligare för mig själv, som invandrare blir jag alltid påmind om att jag är annorlunda och konfronteras hela tiden med det som jag har utanför mig och det som är jag inuti. En skärningspunkt där det genuina tar form och utanförskapet blir ett val. Berlin med sin ständigt närvarande nutidshistoria är en skattkista om man vill skriva om människans tillkortakommanden och längtan.
Timme Noll har blivit nominerad till flera fina priser, hur känns det?
– Det är roligt när mogna läsare också får säga sitt. Det värsta jag vet är slarv. Jag är djupt tacksam över nomineringarna.
Har du något lästips som du vill ge våra läsare? Vad ska de läsa i vår?
– Lättläst, drastisk och rolig är Jenny Jägerfeldt: Jag är ju så jävla easy going.
– Viktig och skakande är Masha Gessens bok om Putin: Mannen utan ansikte.
– En bortglömd klassiker är Walter Ljungquists pärla: Kvinna i svart.
/ Lotta Lundberg
Tack till Helena och Bonnie på Natur & Kultur som förmedlade kontakten med Lotta.
