av Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om tröst och kulturens lindrande kraft.
Berätta om något trösterikt som har med kultur att göra. Du kanske lyssnar på någon speciell musik, besöker en viss plats eller famn. Du kanske läser lyrik, dansar eller sjunger i kör. Du kanske fotograferar, målar eller bara är.
Delta i utmaningen genom att berätta om att ha kulturen som tröst på er blogg eller i annan social media, i kommentarerna här, runt familjebordet eller för era arbetskamrater. Om ni skriver något någonstans får ni gärna lämna en länk i kommentarerna så vi kan läsa.
Foto: 31º Festival Sigma Academia de Dança av Paulo Soucheff
På något sätt känns tema sorg rätt för mig just nu, renande på något vis.
http://www.ekensten.se/2014/10/kultur-som-trost.html
Oktobermörkret bjuder till eftertanke. Fint att du delar med dig till oss!
http://pepparkaksbokhyllan.wordpress.com/2014/10/29/till-trost/
En sång att lyssna på när du behöver tröst.
Ååå, den är så vemodig. Tack för tipset!
Men åååh R.E.M. är ju en klassiker i detta sammanhang.
Funderade lite om det här på min egen blogg:
http://oarya.se/2014/10/30/pa-med-kulturkoftan/
Jag kan nog använda musiken som en slags trygghetszon. Det ska vara välkänd musik, gärna från barndomen. Då funkar det bäst.
Jag håller med om musiken. Jag använder den dock snarare att spegla mig i än just söka tröst. I förlängningen blir det säkerligen också tröst. http://litteraturkvalster.wordpress.com/2014/10/29/doden-och-trosten/
Jag plockade fram ett tal jag höll för ett par år sedan på just det här ämnet, och som aldrig har blivit publicerat. Nu är det det 🙂 http://www.saganomsagorna.se/2014/10/kultur-som-trost.html
Vilket fint inlägg! Tack för att du delade.
Och här kommer min tröst
http://www.fiktiviteter.se/2014/10/30/trost-2/
Min text om tröst finns här: bakbokmat.wordpress.com/2014/11/01/trost/
Tack för att du delade med oss andra.