Döden, döden, döden.

”Döden, döden, döden” lär Astrid Lindgren och hennes syster inlett varje samtal med. Så de fick det hela överstökat. De tunga orden var sagda och de kunde prata om annat. Jag inleder veckans tema med att säga samma sak ”Döden, döden, döden”, men vi går inte vidare just nu. Veckan kommer att ha just detta tema och vi har alla olika sätt att närma oss ämnet.

När planeringen för temaveckorna låg i sin linda så tänkte jag att just ”Döden, döden, döden” var som gjutet för undertecknad. Ju närmare vi kom veckan, ju svårare kändes uppdraget. Döden är så himla svårt att prata om, möta och kanske till och med erkänna att vi alla denna väg ska vandra. Men faktum kvarstår. Även jag måste dö en dag.

Alla helgons dag, allahelgonadagen, allhelgonsafton – högtiderna, nya som gamla, skapar förvirring. Den förstnämnda är en röd helgdag och infaller mellan 31 oktober och 6 november, den andra infaller alltid den 1 november. I år sammanfaller dock dessa två dagar och syftet med dem är detsamma. Den sistnämnda är det som på andra sidan Atlanten kallas All hallows eve eller Halloween och firas alltid där (irländsk-amerikansk tradition) den 31 oktober. I Sverige infaller den numer alltid på en fredag mellan den 30 oktober och 5 november, alltså dagen innan Alla helgons dag.

Tid är det alltså för att hedra de saknade. Tid att stanna upp och skänka en tanke. Tid att bli påminda om vår egen dödlighet. Men också tid att söka tröst i de vi har kvar runt omkring oss.

Vi ser gärna att du vill hänga på i det här tunga ämnet och du får vända och vrida på ämnet precis så det passar dig, men länka oss gärna så vi kan ta del av dina inlägg. Kanske du vill dela med dig om din tankar om döden, eller du kanske har läst en bok där döden är närvarande eller musik du söker tröst i. Fantasin är det enda som begränsar tanken i ”Döden, döden, döden” och i vilken omfattning man klarar av ta sig an ämnet.

Välkommen in i temaveckan Döden, döden, döden.

Foto: ”All Saints’ Day 2012” av Chris

Fanny

Boknörd som antingen läser hela tiden eller inte alls. Jag läser gärna om mörker och elände och såväl i roman- som novellform. Försöker emellanåt att utmana min litterära säkerhetszon, men lyckas inte alltid.

Visa alla inlägg av Fanny →

9 svar på “Döden, döden, döden.

  1. Det är ett VÄLDIGT viktigt ämne att ta upp. Jag önskar ingen att känna den vilsenhet som jag kände då min son (34 år) gick bort 15 november förra året av en svår hjärntumör som ingen visste om. Vilsen och chockad av sorgen naturligtvis, men vilsen kring hur man gör då någon dör utan den vanliga orsaken ålderdom allra helst. Hur går man tillväga då någon dör över huvud taget? Vad ska man tänka på, vart ska man vända sig (och då menar jag vart man kan vända sig utan att ha en tjock plånbok, för jag känner mig lurad att tro att det MÅSTE gå genom begravningsbyrån och att jag/vi inte hade någon rätt att önska eller säga till om något), vilken hjälp FINNS det verkligen att få inom sjukvården? Ja frågorna är så många, men de kommer inte per automatik då man är mitt i chocken och då blir man lätt lite lurad tror jag. Sen tycker jag att vi borde få lära oss mer om sorgbearbetning och sorg – att alla får lära sig. Att det kan ta olika lång tid, att det kan vara olika om det till exempel är ens barn som dör mot då det är en far eller en mormor eller till och med ens partner, hur viktigt det är med stöd under lång tid framåt och inte bara buketten just efter bortgången. Vi måste också baka in det mer som en naturlig del av hela processen, vi föds, lever och dör och sedan kanske vi har en fortsättning även efter detta.
    Ja jag skulle kunna rabbla upp hur mycket som helst, men är tacksam att någon tar upp ämnet.

    1. Jag beklagar sorgen. Ja, det är ett viktigt ämne som vi är många som vill blunda för, men den drabbar oss alla. Att mista sitt barn är så himla orättvist och mörkt att vi knappt vågar tänka tanken. Sorg går nog aldrig över men förändrar form över tid. Tack för att du delade dina tankar!

  2. Beklagar sorgen Anette. Jag håller med om att sorg och sorgebearbetning behöver få ta större plats. Döden är en del av livet, och ändå är döden så främmande för de flesta av oss.

Kommentarer är stängda.